ÅSIKT

Moskén öppen för extremister

fredagsbön i stora moskén Ledningen för Stockholms moské måste komma till rätta med de mycket extrema muslimer som finns i moskén, skriver Ali Fegan.
Foto: mats strand
fredagsbön i stora moskén Ledningen för Stockholms moské måste komma till rätta med de mycket extrema muslimer som finns i moskén, skriver Ali Fegan.
DEBATT

”Vi ska till Irak. Ska du med i kampen? Nu är det dags.”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Med de orden närmade sig mannen min vän, som av förklarliga skäl vill förbli anonym. Alldeles nyligen, i kaféet till Stora moskén i Stockholm.

Mannen som försökte rekrytera min vän är känd för moskéledningen och inte längre välkommen i själva moskén, för de vet vem han är. Han är känd extremist och bror till ”Pragsvensken”. En 39-åring som häktades i Prag i december, misstänkt för att ha förberett ett läger för al-Qaida-terrorister.

I tidskriften Fokus, 10-06, har jag tidigare skrivit om fundamentalister som gästar just Stora moskén i Stockholm. Som sätter sharialagar före svenska, som tror på dödsstraff och att hugga handen av tjuvar, hellre än de svenska lagarna. Som helst inte umgås med kuffar, icke-troende. Så kallade wahhabiter, anti-demokrater som tror på det saudiarabiska politiska statsskicket. Ett system som innefattar ett groteskt kvinnoförtyck och systematisk förföljelse av icke-muslimer.

I en intervju med imam Mahmoud Aldebe vid Stora moskén svarade han så här på frågan om han kände till att det finns extremister i hans moské: ”Jo, vi vet det. Men det är viktigt att vi inte stöter bort dem så att de försvinner ner i källarmoskéer.” Vidare sade han så här om orsakerna: ”Jag tror att segregationen är mycket viktig att tänka på, särskilt med ungdomar. De är utbildade här, ser kritiken mot islam från media, från vänner. Sedan får de inget arbete, går till arbetsgivaren men får inget jobb för att de har muslimskt namn, söker 100 jobb utan att få något. Bortkastad tid, bortkastad utbildning. Sedan sitter de med andra ungdomar i liknande situation.” Och här kommer det mest överraskande: ”Då skaffar man sig sådana här extrema åsikter. Då blir sådana som bin-Ladin en stjärna, en idol. För han har revolterat mot västerlandet. Det är mycket farligt om vi inte har kontakt med dem.” Alltså: moskén besöks av individer som hyllar Usama bin-Ladin. Det bekräftas av moskéledningen.

Jag är beredd att hålla med Aldebe om att det är bra att de inte försvinner ner i källarmoskéer, men att så pass extrema muslimer har sin hemvist i denna moské är ett stort problem. Inte bara moskéledningens. Jag är dock frågande till hur pass villig den verkligen är att på allvar ta tag i problemet. De har själva anklagats för att vara extrema i sina åsikter. Aldebe förklarade också att flera i moskéledningen står nära Muslimska Brödraskapet. ”Vi har många olika inriktningar här. Men ja, det finns individer som har sådana kopplingar här. Det förnekar vi inte”, sade han.

Även om man, med god vilja, kan se Muslimska Brödraskapet som en sorts bred modern islamistisk rörelse som betonar utjämning av klassklyftor och vill ge utbildning och sjukvård åt folket, så är det också en organisation med mycket mörk historia. Den sådde fröet till det politiska islam som utvecklat våldsamma förgreningar som Islamiska Jihad, som bland annat låg bakom självmordbombningen i Tel Aviv under påskhelgen. Även Hamas, som inte vill ta avstånd från nämnda terrorattack, har kopplingar till Muslimska Brödraskapet. Aldebe sa själv till mig att han stödjer Hamas: ”Det är bra för den demokratiska mångfalden”, sa han.

Att delar av moskéledningen nu bevisligen har kopplingar till Muslimska Brödraskapet betyder naturligtvis inte att de är extremister. Men moskéledningen måste visa var i detta gytter av mer eller mindre extrema åsikter de står. Och inte minst: att de är beredda att komma till rätta med de mycket extrema muslimer som bevisligen finns i Stora moskén. Det är också hög tid för integrationsminister Jens Orback att bekänna färg. Den här typen av fakta har redan påvisats och diskuterats, men regeringen är tyst. Den enda del av socialdemokratin som tagit bladet från munnen är Broderskapsrörelsen, Sveriges kristna socialdemokraters förbund. Och de, det vet vi redan, står moskéledningen nära. Till skillnad från sina företrädare måste Jens Orback ta situationen med problemen i Stora moskén på allvar.

Inte minst för den del av den muslimska befolkningen som inte skriver under på extremism och som ska betjänas av just samma moské.

Ali Fegan (30 journalist och tv-producent Stockholm)