ÅSIKT

Vems linje gäller i arbetsrätten?

1 av 2 | Foto: PONTUS HÖÖK, FREDRIK HOFGAARD
OLOFSSON ELLER LITTORIN? Centerpartistiska näringsministern Maud Olofsson och moderate arbetsmarkandesministern Sven-Olof Littorin har olika syn på arbetsrätten, skriver Ingemar Hamskär från TCO.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Sverige ligger internationellt i topp avseende produktivitet och har få konfliktdagar på arbetsmarknaden. Men med det är inte näringsminister Maud Olofsson nöjd. Hon har en utrycklig önskan att försvaga löntagarnas anställningsskydd och kollektivavtal. Detta är Olofsson- linjen.

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin har samtidigt mycket hedervärt försvarat den svenska kollektivavtalsmodellen i anslutning till Lavalmålet i Luxemburg som handlar om svenska fack kan kräva att svenska kollektivavtal – i detta fall i byggbranschen – skall gälla för företag och dess anställda när de tillfälligt utför tjänster i vårt land. Detta har hittills varit Littorin-linjen i svensk arbetsmarknadspolitik.

Båda statsråden har före och efter valet intresserat sig för den danska arbetsmarknadsmodellen och söker hämta argument från den i den svenska debatten. Olofsson tycks bortse ifrån att det borgerligt styrda Danmark gav Sverige och Littorin-linjen ett starkt stöd vid den muntliga hearingen i Lavalmålet.

Möjlighet för facket att som en sista utväg kunna vidta stridsåtgärder för att garantera arbetstagarna likabehandling och ett bra villkorsskydd för att få tillstånd kollektivavtal är en mycket viktig beståndsdel i den svensk-danska modellen. Kraven får förstås aldrig strida mot någons grundläggande mänskliga rättigheter.

Praktiken är att löntagarnas otrygghet ökar. Den nya svenska arbetsmarknadspolitiken med en väsentligt försämrad a-kassa, kraftigt nedskuren arbetsmarknadspolitik och nu risk för ett försämrat anställningsskydd kommer att bidra till det. Med de nu föreslagna Las-reglerna kan otrygga visstidsanställningar staplas på varandra under mycket lång tid utan att ge dessa personer – oftast kvinnor, invandrare och ungdomar – ett fast och jämförelsevis tryggt jobb.

TCO har krävt att det införs en Las-regel som förhindrar att arbetsgivare kan stapla visstidsanställningar på varandra under lång tid. Sådana skyddsregler torde även EG rätten kräva om statsmakten väljer ett system med ”fri visstidsanställning”. Efter 3 år i visstidsanställning eller provanställning hos samma arbetsgivare under en femårsperiod skall därför de otrygga jobben automatiskt övergå i ett fast jobb.

Om inte Las- förslaget i den kommande propositionen innefattar en sådan skyddsregel för löntagarna får TCO återigen överväga att be EU-kommissionen rycker ut för att ta den svenska regeringen i örat.