ÅSIKT

Bortskämda företagare nobbar unga

Hans Tilly: Tänk istället positivt, herrar direktörer!

BYGGET Ingen plats för lärlingar.
Foto: Jerker Ivarsson
BYGGET Ingen plats för lärlingar.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Hans Tilly, förbundsordförande Byggnads
Hans Tilly, förbundsordförande Byggnads

Varje år lämnar cirka 100 000 ungdomar skolan för att börja jobba. De är bättre utbildade än såväl tidigare årgångar som jämnåriga i de flesta andra länder.

De svenska företagen får ungdomar, bildligt talat, serverade på silverfat. Men sällan ser man minsta tecken på aptit från arbetsgivarna för att ta för sig av utbildningssamhällets frukter.

Jag har mångårig erfarenhet av hur tusentals ungdomar, som valt att satsa på ett byggyrke, behandlas. I gymnasiet har de fått teoretisk och praktisk utbildning, ofta kompletterad med praktik på byggen. Sedan ska de, enligt våra kollektivavtal med arbetsgivarna, vara lärlingar under två år för att få yrkesbevis och bli fullbetalda.

En rundringning som Byggnads gjort visar att flera hundra av de 3 500 ungdomar som lämnade bygg-gymnasiet i våras ännu inte fått någon lärlingsanställning. Samtidigt gnölar företagen ofta över att de inte får tag på (svenska) byggnadsarbetare och att så många kommer att försvinna med pension.

Att hjälpa dessa ungdomar ut på arbetsmarknaden är en viktig uppgift för våra ombudsmän, av vilka i genomsnitt 20 arbetar med utbildningsfrågor. Också företagens regionala organisationer deltar i byggkommittéernas konstruktiva arbete med våra lärlingar.

Svårast att få lärlingsplatser brukar det vara i de stora företagen Skanska, NCC, Peab osv. Att rekrytera ung arbetskraft med lärlingslön är inte någon prioriterad uppgift för storföretagen. Är aktieägarna informerade om hur dålig framförhållningen är?

De svenska arbetsgivarna är som helhet bortskämda. Alltför många sitter med armarna i kors, väljer och vrakar ur köerna av sökande.

Och när köerna ebbar ut gnäller företagen över att avtalslönerna är för höga och att folk inte vill pendla.

Ibland ojar de sig också över att det inte går att hur som helst rekvirera underbetald arbetskraft utifrån.

Hade näringslivet haft centrala organisationer som främjat företagens och landets intressen skulle de ha visat på de möjligheter som öppnar sig för expansion när det är god tillgång på kvalificerad arbetskraft, en historiskt hög vinstnivå, låg inflation, låga räntor och en lysande tillväxt.

Istället är Svenskt Näringsliv och dess satelliter kuggar i det borgerliga valmaskineriet. De är också passiva till den folkpartistiska groteska svartmålningen av skolan med dess duktiga personal och kämpande elever.

Direktörerna gnäller märkligt nog ofta över att det finns arbetskraft ("en och en halv miljon har inget jobb att gå till"), att de som inte får jobb kan leva någorlunda anständigt och att de direkta och indirekta subventionerna till företagsamheten är för låga.

Tänk istället positivt, herrar direktörer!

Hans Tilly (Murare Byggnadsordförande)