ÅSIKT

Verkligheten får barn att må dåligt – inte porr i tv

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
inte så farligt Mediernas fokusering på ”Big Brother” och andra dokusåpaserier ger föräldrar en felaktig bild av vad barn tittar på.
Foto: kanal 5
inte så farligt Mediernas fokusering på ”Big Brother” och andra dokusåpaserier ger föräldrar en felaktig bild av vad barn tittar på.

Våra barn och unga konsumerar en hel del medier. I medierna framställs det ofta som ett stort problem, i vart fall verkar vuxenvärlden tycka att det är så. Men är det ett stort problem? För andra gången har Medierådet genomfört studien Ungar & Medier som presenteras i dag. I studien har 2 000 barn och unga mellan 9 och 16 år tillfrågats om hur deras mediekonsumtion ser ut och upplevs. Parallellt har i år även 2 000 föräldrar med barn i samma ålder tillfrågats.

I studien avslöjas hur föräldrarna förhåller sig till sina barns medieanvändning. Å ena sidan är de förvånansvärt medvetna om hur barnens konsumtion ser ut och agerar därefter. Regler runt all medieanvändning har ökat sedan 2005. Men samtidigt missar föräldrarna grovt vad barnen mår dåligt av i medierna. Vad föräldrar uppfattar som mest skadligt och vad barn uppger att de mår mest dåligt av visar på två olika världsbilder. Föräldrabilden speglar rådande moraluppfattning, det vill säga sex och porr, följt av spelat våld, anses som mest skadligt. Barnen däremot sätter sex och porr långt ned på listan. De mår mest dåligt av att se människor och djur må dåligt och lida, följt av verkligt våld. I synnerhet flickor blir både rädda och ledsna av att se nyhetsprogrammen på tv.

Varför ser föräldrarna så allvarligt på sex och porr när barnen verkar mer obekymrade? Oron speglar vad medierna brukar skriva mest om. Av medierna att döma kan man tro att det enda som visas och ses i tv är dokusåpor som anspelar på sex och porr. I verkligheten är det inte alls de programmen som de unga helst ser. Favoritprogrammen är ”Simpsons”, ”Lost”, ”Idol” och ”OC”. Långt ned på listan kommer ”Big Brother” och ”Paradise Hotel”. På tidningarnas löpsedlar är bilden den motsatta. Dokusåpa-myten, den om silikonbrösten och live-sex i tv, verkar bidra till föräldrarnas missuppfattning om både vad deras barn ser och hur de upplever det.

Men man ska inte nonchalera ungas uppfattning om sex och pornografi. Det är fortfarande en betydande andel flickor som tar mycket illa vid sig av porren på internet, även om nästan hälften av dem uppger att de inte bryr sig.

Vad barn och unga fortfarande mår mest dåligt av är alltså effekter av det verkliga livet, mobbning, våldsamma nyheter och verkligt lidande. Medierna är alltså inte det stora problemet, verkligheten är det. Varför missar föräldrarna detta? Man kan ha hur många regler man vill för mediekonsumtion, det ersätter aldrig föräldrars ansvar att prata med och lyssna på sina barn!