ÅSIKT

Inrätta ett folkligt alleuropeiskt rådslag

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Den naturliga fortsättningen sedan nedröstningen av EU:s konstitutionsförslag vore att initiera ett grundligt, folkligt förankrat alleuropeiskt rådslag, där alla varianter på samarbete kan diskuteras. Något för den nya regeringen, som ju uttryckt att man vill få fart på europaengagemanget?

Låt mej i den andan peka på ett möjligt samarbetsalternativ. Det handlar om att återföra makten till de folkvalda nationella parlamenten, utan att skrota samarbetet som sådant. Detta kräver ett grundläggande nytänkande: Man måste kunna tillåta, att länder får tycka olika, och erkänna att detta kan vara minst lika effektivt och fredsbefrämjande som den nuvarande påtvingade likriktningen.

Så här ser det ut: I stället för att alla initiativ till nya lagar ska komma från tjänstemännen i EU-kommissionen som nu, så låter man initiativ komma från flera håll, från de nationella parlamenten, från ministerrådet och från EU-parlamentets ledamöter. Förslagen samlas upp i EU-parlamentet, och där röstar man om vilka förslag som är tillräckligt bra för att erbjudas alla nationella parlament. Dessa förslag blir då de nationella parlamenten skyldiga att ta ställning till, och de som gillar ett visst förslag antar det, resten slipper. Representanter för godkända förslag kan själva besöka de nationella parlamenten och argumentera för förslagen där i samband med behandlingen. På så sätt synliggörs och förankras den internationella debatten på ett helt annat sätt än nu.

EU-kommissionen blir ett utredningsorgan, vilket är det normala för tjänstemän i politiken, och man kan också administrera gemensamma projekt, som nu. Ministerrådet, där ministrar från medlemsländerna träffas blir ett organ för personligt kontaktskapande och för att ta fram förslag till parlamenten, de egna och EU-parlamentet. Det vill säga ministrarna gör samma sak på internationell nivå, som de gör hemma. Statscheferna får inordna sej bland de övriga ministrarna i ministerrådet, deras ”toppmöten” ska inte ha någon särskild status.

I och med att tvånget att tycka lika avskaffas på detta sätt, så slipper man allt prestigeladdat kompromissande bakom kulisserna. Den tröga kampen om maktfördelningen upphör och man behöver inte tveka om att ta med fler länder i samarbetet för att maktbalansen rubbas. En frivillig samordning underlättas där detta upplevs som naturligt och inte hämmar kreativitet och nytänkande att komma fram.

Ett sådant här samarbete kan kallas för en demokratisering av EU eller ett demokratiskt alternativ till EU, allt efter tycke och smak.