ÅSIKT

Äntligen körkort – då kom moppe-maffian...

Lindha Hjertén: Ett drama utspelar sig i bröstet på en nybliven körkortstagare...

Lindha Hjertén hade aldrig drömt om att mopedisterna, cyklisterna, fotgängarna och alla de andra som befann sig ute i trafiken var så vårdslösa.
Foto: PETER KJELLERÅS
Lindha Hjertén hade aldrig drömt om att mopedisterna, cyklisterna, fotgängarna och alla de andra som befann sig ute i trafiken var så vårdslösa.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Har tagit körkort.

Alldeles nyss.

För ungefär två månader sedan.

Uppkörningsmannen försökte vända kinden till men jag tog ett stadigt tag om huvudet och kysste till på munnen.

Visste jag skulle bli glad men jag blev så stormande överglad!

Allt detta slit, alla pengar…

Tvivlet, skratten och bråken med lärare, allt pluggande…

ÄNTLIGEN!!!

Nu är det över.

Det är nu det börjar.

När jag fått körkortet började jag köra med kollegor bredvid mig, i arbetet.

Kunde tryggt fråga dem om saker.

Körde ensam. Varje steg en ny tröskel, ängsligt och försiktigt. Med klump i halsen och änglavakt.

Körde familjemedlemmar.

Steg för steg har krampen börjat släppa.

Kan nu liksom digga hög musik när jag kör. Konversera. Kolla instrumentbrädan.

Det klättrar inte en massa små BARN runt bilen längre varje gång jag ska starta den. Eller backa.

Små färgglada, ljuvligt höstdoftande BARN.

Helst ville jag gå flera varv runt bilen.

Och kolla under!

Att skada ett barn är Charon över floden Styx.

Jag tycker jag börjar bli ett med bilen nu. Vågar u-svängar, uppfinningsrika parkeringar, ha,ha... självsäkra lösningar på trassliga situationer!

Tack för visat förtroende, sa jag till inspektörn.

Och jag menade det.

Har tagit med mig allt det dyrbara och ska förvalta det väl.

Men – nu när barnen gått hem, har andra anlänt…

Och de är inte inbillning!

Gående som går rakt ut på övergångsstället efter en kurva, utan reflexer i höstmörkret, med en Ipod eller mobbe i örat, utan att ens titta upp.

Cyklister, utan lyse, fashionabelt ton i ton med de murriga kvällsfärgerna.

Och mopedister. Älskade ungdomar på mopeder. Ofta kommer de i storpack. Tre på en hoj. Veckopengen räckte bara till en hjälm.

Mopedister – vägarnas livsfarliga hybrider. De åker ute bland oss bilister men de är lika obildade som cyklister. Tro mig, jag har cyklat mycket, jag VET!

De söker sig gärna till avgaserna två decimeter bakom bilen. De bekänner sig till den tonårstrotsiga ”vägra väjningsplikt”-religionen och åker rakt ut i korsningar. De tränger sig in i enfiliga rondeller bredvid dig och ”but for the grace of God” – ändrade du inte plötsligt färdriktning.

De är fullständigt dödsföraktande och lagbrytande tonåringar som bringar tårar i dina ögon.

Om de förstod vilket drama som utspelar sig i bröstet på en nybliven körkortstagare, varje gång något nästan hände...

Hur TYST det blir inombords.

Dessa schampo-duschcreme-rakvattensdoftande skuggfigurer som dyker upp och försvinner.

De sätter skräck i kollegor som kört bil i många år. En skräck som sitter kvar i veckor.

Jag har aldrig gjort något farligt, förut. Något RIKTIGT farligt.

Försöker fatta hur lätt livet vänder.

Bara man tappar uppmärksamheten ett litet, litet ögonblick!

Att döda och att dö.

Men hjärnan vägrar.

Så alla ni därute, vars namn jag inte vet.

Livet är underbart.

Ni är mjuka och dyrbara.

Bilar är hårda.

För allt som är heligt – var rädda om er men också om mig!

Dagens debattör

Lindha Hjertén 45 år, Lidingö.
Lindha Hjertén 45 år, Lidingö.