ÅSIKT

Svart på vitt – räntan är för hög

Pär Nuder kritisk till penningpolitiken

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Pär Nuder
Pär Nuder

Som finansminister valde jag medvetet att inte diskutera den dagsaktuella penningpolitiken. Det är Riksbankens sak att sätta räntan och det är regeringens sak att sköta finanspolitiken.

Men nu är det dags för en bred, mer principiell debatt om Riksbanken utifrån den utmärkta utvärdering av penningpolitiken som presenterades i förrgår. Det är glädjande att utredningen i stora delar ger Riksbanken, den penningpolitiska regimen och den dåvarande socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik välförtjänt beröm:

”Vår utvärdering av penningpolitiken i Sverige visar att Riksbanken står sig väl i jämförelse med de bästa centralbankerna i världen och att den penningpolitiska utvecklingen har förbättrats avsevärt efter införandet av en inflationsmålspolitik som bedrivs av en självständig centralbank. Denna utveckling har främjats av en bra styrning av landet och av en regeringspolitik inriktad på en ansvarsfull finanspolitik, finansiell stabilitet och en ökning av produktiviteten.”

Men inget är så bra så att det inte kan bli bättre. Två områden är i fokus. Har räntepolitiken varit bra de senaste tio åren? Och vilka förändringar bör göras för att Riksbanken skall kunna göra ett ännu bättre jobb?

Utredarna skriver: ”De senaste åren har inflationen emellertid konsekvent underskridit Riksbankens inflationsmål, vilket har varit förknippat med produktionsbortfall och högre arbetslöshet.”

De som för några år sedan kritiserade Riksbanken för att ha alltför höga räntor – de hade alltså rätt. Därmed blev arbetslösheten för hög och sysselsättningen ökade inte så snabbt som den borde ha gjort med en annan räntepolitik.

”Gjorde man en politisk felbedömning?” frågar sig professorerna.

Svaret kan inte bli annat än ja.

År 2002 börjar Riksbanken oroa sig över en ”svag produktivitetstillväxt”. I verkligheten sker det motsatta. I slutet av 2003 dök dessutom en ny faktor upp i Riksbankens tänkande: frågan om huspriser. Därmed höll Riksbanken räntan betydligt högre än vad den borde ha varit. Arbetslösheten föll inte och sysselsättningen utvecklades svagt.

Riksbanken borde ha varit mer konsekvent i att följa den penningpolitiska ram som riksdagen ställt sig bakom. Därför föreslår utredarna en rad förbättringar när det gäller Riksbankens arbetssätt.

Utvärderingen lägger en god grund för en bred debatt om penningpolitiken. Vi socialdemokrater kanske inte fullt ut delar alla nyanser i förslagen. Men en ny uppgörelse inom vilka ramar som penningpolitiken ska bedrivas bör vara möjlig. Samsyn kring spelreglerna för penningpolitiken är bra för Sverige.

Med tanke på att Finansdepartementets nuvarande politiska ledning har sin bakgrund i den kritiserade Riksbanken gör att Riksbankens huvudman – riksdagen – har ett särskilt ansvar att nu föra processen framåt.

Pär Nuder (f d finansminister s)