ÅSIKT

Det görs för lite för integrationen

Tomasz Striner: I Danmark är frågan om utanförskapet inte kopplad till vad som är politiskt korrekt utan till vad som måste göras. När ska något liknande ske i vårt land?

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Folkpartiet i Malmö kräver att eleverna i Malmös skolor talar svenska på lektionerna. De som inte följer detta påbud ska fås att lyda genom disciplinära åtgärder.

Indirekt har folkpartiet nog tänkt sig att deras förslag ska tillämpas på det flertal etniskt rensade skolorna i Malmö där nästan alla elever har en annan bakgrund än svensk. Dessa är i dag många fler än de där svenskar är i total majoritet.

Det råder ingen tvekan om att folkpartiets utspel kan sorteras in bland deras tidigare politiska klavertramp, som exempelvis då folkpartiets invandrarminister i början av 90-talet, Birgit Friggebo, krävde att invandrare ska sjunga ”We shall overcome” i stället för att högljutt klaga på att Lasermannen använde dem som levande måltavlor.

Ändå pekar utspelet på faktiska samhällsproblem. I dag är ”blattarna”, åtminstone de som inte har jobb eller pengar, hänvisade till ghetton där svenska språket och samhället är påtvingat ovanifrån. Jobb och kontakter med ”det andra Sverige” är för många ouppnåeligt. Såväl samhällsekonomiskt som moraliskt är denna verklighet förkastlig och kommer att stå Sverige dyrt i framtiden.

Att inte försöka bryta utanförskapet är alltså fel. Det finns dock andra sätt att göra det på än folkpartiets. Vill man exempelvis på ett naturligt sätt att svenska språket och samhörigheten ska få ett uppsving på vissa av skolorna i Malmö (och även andra liknande skolor i Sverige) bör man kanske se till att unga svenskar och invandrare blandas. För inte så många år sen var det inget problem att integrera människor så här i det svenska samhället. I dag verkar själva tanken farlig.

Ännu har jag inte hört något politiskt parti som föreslagit hur vi ska få en positiv blandning av svenskar och invandrare i skolorna. I stället är det hos våra grannländer som det nödvändiga arbetet görs. I det av många rasiststämplade Danmark har man nämligen inte kommit med bara förslag utan även börjat att aktivt blanda danskar och invandrare i skolorna samt barnomsorgen. Där är frågan om utanförskapet inte kopplad till vad som är politiskt korrekt utan vad som måste göras. När ska något liknande ske i vårt land?