ÅSIKT

Alla korten på bordet, Leijonborg

Mikael ”Prinsen” Trolin varnar för att folkpartiet stämplas som fuskpartiet.

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
VEM GJORDE VAD? Nicklas Lagerlöf och Per Jodenius som tog sig in i socialdemokraternas datanät och partisekreteraren Johan Jakobsson har alla åtalats. Anders Andrén som vidarebefordrade uppgifter till blivande skolministern Jan Björklund är i dag hans pressekreterare. Erik Ullenhag som ledde ungdomsförbundet när där förekom dataspionage är i dag folkpartiets partisekreterare. Nu måste Leijonborg och partiledningen lägga alla kort på bordet, skriver Michael ”Prinsen” Trolin.
Foto: BJÖRN LINDAHL
VEM GJORDE VAD? Nicklas Lagerlöf och Per Jodenius som tog sig in i socialdemokraternas datanät och partisekreteraren Johan Jakobsson har alla åtalats. Anders Andrén som vidarebefordrade uppgifter till blivande skolministern Jan Björklund är i dag hans pressekreterare. Erik Ullenhag som ledde ungdomsförbundet när där förekom dataspionage är i dag folkpartiets partisekreterare. Nu måste Leijonborg och partiledningen lägga alla kort på bordet, skriver Michael ”Prinsen” Trolin.

Ekot av den allvarligaste krisen för ett riksdagsparti i samband med val under hela efterkrigstiden rullar obönhörligt vidare i spillrorna av Lejonkungens rike. Krisen vi kommit att känna som folkpartiets eget Watergate: spionskandalen. Och som enligt partiets etikkommission ändå bara är kulmen på ett än allvarligare tillstånd.

För i SVT:s ”Dokument inifrån” den 17 december kom det fram som de flesta anat: att folkpartiets radikala förvandling från mjukt socialliberalt parti till batong- och kravparti inte skett i ett vakuum.

Att spionskandalen snarare var ett symptom på, än orsaken till, sammanbrottet i valet 2006, där partiet nära nog halverades jämfört med valet 2002. (Fp förlorade cirka 270 000 väljare.)

I dokumentären vittnar tidigare medlemmar i fp:s ungdomsförbund (LUF) om att metoden med dataintrång var etablerad sedan många år och var sprungen ur funktionärernas rädsla att partiet skulle upphöra efter krisvalet –98. Med sina 4,7 procent balanserade folkpartiet då på avgrundens rand, vilket ”skapade en känsla av att ändamålen helgade medlen”.

I den efterkommande striden om ordförandeposten i LUF, mellan Karin Ekdal och Birgitta Olsson, begick den ena falangen redan då brott: ett dataintrång på folkpartiets interna datanät Nubbs avslöjade information som användes för att förekomma de politiska motståndarna. Detta skedde under ordföranden Erik Ullenhag och enligt dokumentären redde Ullenhag aldrig riktig ut vilka som var de skyldiga, än mindre avkrävdes de ansvar. Detta trots att skandalen var vida känd i de högsta kretsarna i partiet. Samme Ullenhag är i dag folkpartiets partisekreterare.

Men vilka var de skyldiga? Och vart har de tagit vägen? Finns de kvar i partiorganisationen? Och i så fall, på vilka positioner?

Enligt en trovärdig källa var en av de som figurerat i polisutredningen i spionskandalen redan då inblandad: Anders Andrén.

Samme Andrén som erkänt att han som pressekreterare till folkpartiets och alliansens skolpolitiske talesman Jan Björklund mottagit dokument från socialdemokraternas interna datanät Sapnet av huvudmannen i dataspionaget, Per Jodenius.

Andrén vidarebefordrade dokumentet till Björklund, som använde sig av det i en debatt. Andrén är i dag pressekreterare hos skolminister Jan Björklund.

Denna omständighet vittnar om en av tre saker:

1. Ledande företrädare för fp kände till det tidigare dataintrånget och vilka förövarna var, men brydde sig inte om det.

2. Ledande företrädare för fp kände till det tidigare dataintrånget och vilka förövarna var, men premierade och befordrade dessa.

3. Ledande företrädare för fp kände till det tidigare dataintrånget, men inte vilka förövarna var och brydde sig heller inte om det.

Samtliga är lika illa för ett liberalt parti som växt fram ur en önskan om en rättsstat och individuellt ansvar. Och som hållit en mycket hög profil mot kriminalitet, fusk och omoraliskt beteende.

Om Folkpartiet liberalernas goda varumärke ska gå att rädda krävs en fullständig kursändring. För gott rykte tar lång tid att bygga upp, medan dåligt rykte kan skapas på ett ögonblick. En hundraårig tradition av socialliberalism klarar en mandatperiod av högerpopulism, som den vi sett inom det integrationspolitiska området, men inte mer.

Folkpartiet måste göra sig av med populisterna. Och hela partiledningen, med Lars Leijonborg i spetsen samt partistyrelsen, bör avkrävas ansvar på det kommande landsmötet i augusti 2007.

Detta, samt att följa etikkommissionens förslag om förbättringar, är partiets enda chans att tvätta bort den högerpopulistiska stanken och återupprätta förtroendet som det socialliberala alternativet i svensk politik i valet 2010.

Ända sedan skandalens första dag har folkpartiets ledning sagt att man ska lägga alla kort på bordet: vilka tidigare dataintrång har gjorts? Av vilka personer? Och finns dessa kvar inom partiorganisationen?

Om detta inte görs riskerar folkpartiet att förknippas med fusk, kriminalitet och populism snarare än frihet, jämlikhet och broderskap.

Dagens debattör