ÅSIKT

Det ska vara kul att söka jobb

Pernilla La Corte: Arbetsförmedlingen får folk att känna sig värdelösa

på väg till AF Det borde vara spännande att gå till arbetsförmedlingen, skriver jobbcoachen Pernilla La Corte, som hyllar regeringens förslag att ge alla arbetssökande en personlig coach. OBS! Bilden är ett montage.
Foto: Magnus WENNMAN/Getty Images
på väg till AF Det borde vara spännande att gå till arbetsförmedlingen, skriver jobbcoachen Pernilla La Corte, som hyllar regeringens förslag att ge alla arbetssökande en personlig coach. OBS! Bilden är ett montage.
DEBATT

”Sjung om studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomen vår! Än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår.”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Ni vet fortsättningen: ”Inga stormar än?” Och visst är det spännande att ha hela livet framför sig. Och ha ett hjärta som klappar i spänd förväntan på vad framtiden bär i sitt sköte.

På samma sätt borde det vara spännande att gå till arbetsförmedlingen! Men jag har aldrig nånsin hört någon säga: ”Nu ska jag på ett stärkande, upplyftande samtal med min handläggare på arbetsförmedlingen.”

Däremot har jag coachat människor i ämnet ”Hur ska jag klara ett möte med min handläggare på AF på fredag med min värdighet i behåll?”

Vad är det som gör att ett besök på arbetsförmedlingen ofta tar udden av många människors hopp om ett arbetsliv med lust? Ja, just det – tar udden av. Påfallande ofta får jag höra hur människor som gått till arbetsförmedlingen känner sig deppade och värdelösa efteråt.

Och vad finns det för mening med att tvinga människor in i arbeten som de inte trivs med? Ja, ja, visst kan man gå utan jobb, bara man kan försörja sig själv. Vill man ha a-kassa däremot måste man vara aktiv. Javisst! Men innebär det att man ska hoppa in i vilket yrke som helst där det är brist?

Själv har jag när jag varit arbetslös på arbetsförmedlingen stått inför valet ”Sök ett jobb inom vården – av vilken jag a) inte har erfarenhet b) ingen utbildning för c) inget intresse för – eller bli av med din a-kassa! Hur bra på en skala tror ni jag gjorde ifrån mig på de intervjuerna? Och jag säger bara: tur är det för Sveriges patienter att jag inte hamnade inom vården!

Nya regeringen vill ha ”hårdare tag mot de arbetslösa”. Om det med ”hårdare tag” menas att sätta blåslampa på alla som inte har ett jobb och tvinga dem in i vilken anställning som helst tycker jag faktiskt synd om de arbetssökande. Inte därför att de ska ha rätt att gå runt hur länge som helst på a-kassa utan att bli synade, utan för att det finns bättre metoder att skapa jobb åt människor.

Om det däremot avses, som det står i regeringsförklaringen ”att alla arbetssökande ska ha tillgång till en personlig coach” så hurrar jag och min yrkeskår.

Det finns tre saker som gör att coachning hjälper människor att få tag i de jobb de vill ha, och det är enkelt: a) vi frågar ”vad vill du?” (aldrig: vad kan du?) b) vi lyssnar, och inte minst c) vi tror på att det går.

Vi utgår från att det är en kapabel, värdig människa som sitter framför oss och den grundinställningen tycks kunna förflytta berg!

Till exempel ringde en arbetslös akademiker efter två månaders coachning upp chefen inom det specifika område där hon ville vara, förklarade sin vision och fick denna att specialdesigna ett jobb enbart för henne. Hon jobbar i?dag som chefens högra hand.

Har det spännande jobbet med att hjälpa människor att hitta sina drömyrken blivit slentrian för arbetsförmedlingen?

Pernilla La Corte (debatt@aftonbladet.se)