ÅSIKT

Därför behövs fi

Gudrun Schyman, Sofia Karlsson: Utan feministisk politik ingen jämställdhet

Från vänster: Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, utrikesminister Carl Bildt, utbildningsminister Lars Leijonborg, finansminister Anders Borg, statsminister Fredrik Reinfeldt, samt socialminister Göran Hägglund.
Från vänster: Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, utrikesminister Carl Bildt, utbildningsminister Lars Leijonborg, finansminister Anders Borg, statsminister Fredrik Reinfeldt, samt socialminister Göran Hägglund.
DEBATT

I söndags visade SVT den andra delen av dokumentären om Feministiskt initiativ. En av filmens stora förtjänster är att den tydligt visar att feminism inte handlar om manshat.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Fler får se att feminister är helt vanliga människor men med ett ovanligt starkt engagemang för den ovanligt viktiga uppgiften att förverkliga visionen ett jämställt samhälle.

Hittills har nämligen debatten om Feministiskt initiativ handlat mycket om vem som sa vad till vem, när och hur. Men Feministiskt initiativ är inte i första hand en berättelse om enskilda individers framgångar eller tillkortakommanden. Feministiskt initiativ är framför allt berättelsen om vad som händer när människor går samman i en folkrörelse för att på allvar avskaffa orättvisorna mellan män och kvinnor.

Feministiskt initiativ är också berättelsen om en rörelse som förstår att jämställdhet måste innefatta arbete mot all diskriminering – mot rasism och mot homofobi.

Feministiskt initiativ är berättelsen om det första partiet i världen som öppet utmanar patriarkatet också den parlamentariska vägen.

I Sverige har glappet mellan den offentliga jämställdhetsretoriken och den vardagliga praktiken länge ökat. Vi har sett hur sexismen tilltar, hur mäns våld mot kvinnor ökar, hur våldtäktsstatistiken galopperar och hur könssegregationen på arbetsmarknaden består. Ofrivilliga deltider, otrygga anställningar och otillräckliga löner präglar hela den kvinnodominerade sektorn, både privat och offentlig.

Löneskillnaden mellan män och kvinnor har varit konstant de senaste 20 åren. Att de patriarkala strukturerna är starka också inom politiken har blivit alltmer uppenbart. Detta är bakgrunden till framväxten av det feministiska initiativet. Ur frustrationen över uteblivna, men utlovade och förväntade, förändringar växte en feministisk folkrörelse.

Valrörelsen var för oss en enda stor folkbildningskampanj. Utan stora ekonomiska resurser men med många människors frivilliga arbete var vi ute på gator och torg och pratade feminism och jämställdhet i en omfattning som saknar historiskt motstycke.

Men på den mediala arenan innebar valet i stället en uppvisning i den klassiska grenen ”männens kamp om makten”. Patriarkala tankemönster blev populära. En stark man vid makten. Och det fick vi. Inte bara en utan flera. Fredrik och Carl och Anders och Sven Otto, uppbackade av Lars och Göran.

Och även om Maud säger att kvinnorna inte ska bli lottlösa så övertygar hon inte.

Mer sanningsenlig är jämställdhetsministern, Nyamko Sabuni. Hon vägrar helt frankt att kalla sig feminist. Det hedrar henne, eftersom hon som del av regeringen har ansvar för antifeministiska reformer som vårdnadsbidrag och försämringar i a-kassan, bägge med förutsägbara och förödande konsekvenser för just gruppen kvinnor.

Att kalla sig feminist förpliktigar nämligen. Varje beslut och varje reform måste granskas med genusglasögonen på. Stärks eller försvagas kvinnors möjligheter till självständighet? Stärks eller försvagas det könsbundna maktmönster som vi kallar könsmaktsordning? Utan den analysen finns ingen feministisk politik. Och det är så det hittills har sett ut i den gängse politiken.

I en opinionsundersökning som Sifo gjorde veckan före valet svarade 36 procent ja på frågan om de tyckte att det vore bra om Feministiskt initiativ kom in i riksdagen. Behovet har sannerligen inte minskat.

På vårt årsmöte den 24–25 mars tar vi ställning till om vi ska ställa upp i kommande val. En sak är dock redan nu säker: Feministiskt initiativ kommer att fortsätta en seriös debatt om kvinnors och mäns villkor i ett samhälle som vill vara jämställt – i praktiken.

Att blottlägga maktfrågan och peka på de konflikter som måste lösas innan vi kan uppnå målet jämställdhet provocerar många. Det märkte vi i valrörelsen och det märker vi nu. Det betyder att vi behövs.

1 av 2
Gudrun Schymantalesperson, Feministiskt initiativ, Stockholm och Simrishamn.

Dagens debattörer

MÄNNEN HAR MAKTEN Valrörelsen blev ”en uppvisning i den klassiska grenen "männens kamp om makten" skriver Gudrun Schyman och Sofia Karlsson. ”Patriarkala tankemönster blev populära. En stark man vid makten. Och det fick vi. Inte bara en utan flera. Fredrik och Carl och Anders och Sven Otto, uppbackade av Lars och Göran.” Foto: SVEN-OLOF ENGLUND, LOTTE FERNVALL, PETER KJELLERÅS och BJÖRN LINDAHL