Mobilen ger visst tumör i hjärnan

För några dagar sedan publicerades i den vetenskapliga tidningen International Journal of Cancer en studie om risken för elakartad hjärntumör (gliom) för personer som använder mobiltelefon. Denna så kallade Interphone-studie leds av WHO-organet IARC. Den nu publicerade delen gjordes i Sverige, Norge, Finland, Danmark och delar av England. Resultatet baseras på utfrågning om användning av mobiltelefon bland 1 521 patienter med hjärntumör, vilket var 60 procent av samtliga diagnostiserade under tiden september 2000 till februari 2004. Som jämförelsegrupp användes 3 301 personer, men det var endast 50 procent av dem som tillfrågades som deltog. Eftersom studien inte har presenterats i svenska medier och det är viktiga fynd vill vi i det följande något kommentera dessa.

Överlag fann man inget samband mellan mobiltelefoner och elakartad hjärntumör. I stället såg man en statistiskt minskad risk med 22 procent. Författarna har svårt att förklara detta fynd, men anger att det sannolikt beror på brister i metodiken, till exempel att kontrollpersoner som använder mobiltelefon tenderade att delta i undersökningen oftare än de som inte hade mobiltelefon. Andra brister i studien var att man visste vilka som hade hjärntumör i samband med intervju och att dessa till och med gjordes av nyligen opererade patienter på sjukhus, dvs. sämsta tänkbara sjukdomstillstånd. Ibland intervjuade man närmaste anhörig till en patient.

Tittar man däremot på tumörer på samma sida av huvudet som telefon användes fann man trots dessa brister intressant nog en statistiskt säkerställd ökad risk på 39 procent för hjärntumör efter 10 års användning av mobiltelefon.

Risken ökade signifikant med antal år från första användning. Däremot såg man vare sig minskad eller ökad risk för hjärntumör på motsatt sida som man använt mobilen. För varje 100 timmars användning av mobil ökade risken signifikant med 0,6 procent. Även här fanns ett signifikant samband med tumörens läge i förhållande till vilket öra man använt för samtal. På grund av metodologiska brister i studien, vilket den ”skyddande” effekten för hjärntumör i det totala materialet tyder på, kan den verkliga risken efter 10 års användning vara högre än 39 procent.

Vi kunde redan 1999 visa i en studie ett misstänkt samband mellan mobiltelefoni och hjärntumör på samma sida som mobilen använts. Det var en relativt liten studie som efterföljdes av två större publicerade från 2002 och framåt. Totalt ingick i våra senare studier 1 254 patienter med godartad hjärntumör, 905 med elakartad hjärntumör och 2 162 kontrollpersoner. Svarsfrekvensen var cirka 90 procent vilket är en stor styrka i våra studier jämfört med endast 50-60 procent svarsfrekvens i Interphone-studien. Vi publicerade sammanfattningen av de två studierna år 2006. Vi fann klart ökad risk för elakartade hjärntumörer efter 10 års mobilanvändning, mest uttalat på samma sida som mobilen använts. Risken ökade med 2,5 procent för varje 100 timmars användning.

Vi fann även ett samband med godartad tumör på hörselnerven (acusticusneurinom). Även dess fynd har bekräftats i en del av den WHO-ledda Interphone-studien som publicerades förra året. Den högsta risken sågs efter 10 års mobilanvändning. Även trådlösa bordstelefoner (DECT) ökar risken för hjärntumörer i våra studier. Tyvärr har Interphone-studien missat att ta med denna fråga, vilket är en brist i studien och bidrar till att underskatta den verkliga risken. De trådlösa telefonerna har ingen reglerfunktion för effekten utan har alltid vid samtal samma höga uteffekt. Den ligger i samma storleksordning, eller till och med ibland högre än vad effekten är från mobiltelefonerna. Dessutom är den tid man talar i telefonen betydligt längre för trådlös telefon än för mobilen.

Våra tidigare resultat har ifrågasatts av mobiltelefonindustrin, men Andra har sett mer allvarligt på våra resultat, exempelvis i den engelska så kallade Stewart-rapporten. Statens Strålskyddsinstitut (SSI) rekommenderar på sin hemsida användning av hands-free för att minska strålningen till hjärnan. Det finns nu resultat från två olika forskargrupper, som visar på statistiskt säkerställt samband mellan mobilanvändning och både tumör på hörselnerven och elakartad hjärntumör. Dessa fynd kan inte längre viftas bort som beroende på slumpen.

De personer som förringar risker med användning av mobiltelefon tar på sig ett stort ansvar. Det finns många historiska exempel som visar att det tar 10-tals år för cancerutveckling. Så är fallet när det gäller till exempel tobak och asbest.

Barn och ungdomar är dessutom särskilt känsliga för cancerframkallande ämnen. Vi såg en större risk för hjärntumör om mobilen börjat användas före 20 års ålder. Nästan 100 procent av alla tonåringar använder mobiltelefon och få använder hands-free.

År 2004 diagnostiserades 1 239 personer med hjärntumör i Sverige. Resultaten i publicerade studier visar att bara några 10-tal av dessa kan ha orsakats av mobiltelefoni, något som inte syns i cancerstatistiken ännu, utan vi får vänta ytterligare 10-20 år. Livstidsrisken för hjärntumör är cirka 0,01 procent. En fördubblad risk är fortfarande en låg risk för individen men betydelsefull för folkhälsan.

Sambandet mellan hjärntumörer och mobiler visar på en cancerframkallande potential hos mikrovågor. Detta gör att forskningsfältet måste vidgas till all mikrovågsteknik, inklusive strålning från basstationer. Förutom cancereffekter måste även andra sjukdomar, både akuta och kroniska, undersökas. Sverige är i skriande behov av ett nationellt forskningsprogram inom detta område, något som flera andra länder redan har. Ett nationellt forskningsinstitut fristående från industrin, bör inrättas för att säkerställa framtida oberoende forskning om hälsoeffekter av elektromagnetiska fält inklusive mikrovågor.