ÅSIKT

"Inget barn föds till terrorist"

Prinsessan Haya: Låt oss visa barnen i Palestina att vi kan skapa fred

DEBATT

En promenad på gatorna i Gaza stad är i dag en obehaglig och skrämmande upplevelse. En del Gazabor kallar sin stad för helvetets förort. Affärerna gapar tomma och all offentlig service har upphört. Du måste vada fram i tegelsten och murbruk, dammet yr och lukten av sopor är frän och kväljande.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I den belägrade miljonstaden sinar hoppet för varje dag som går om att läget någonsin ska förbättras.

GE DEM HOPP Den israeliska ockupationenav Gaza har fråntagit sju av tio familjer möjligheten att försörja sig. Handel, offentlig service, allt normalt vardagsliv har upphört. Barnen lever i fattigdom, hunger och ständig rädsla, skriver prinsessan Haya.
Foto: URBAN ANDERSSON
GE DEM HOPP Den israeliska ockupationenav Gaza har fråntagit sju av tio familjer möjligheten att försörja sig. Handel, offentlig service, allt normalt vardagsliv har upphört. Barnen lever i fattigdom, hunger och ständig rädsla, skriver prinsessan Haya.

Världens politiker kämpar med konsekvenserna av det palestins­ka valet, med den pågående israeliska ockupationen och efterdyningarna av kriget mellan Hizbollah och Israel.

Jag har inga råd om hur vi kan återuppliva fredsprocessen eller skydda den sköra vapenvilan. I stället vill jag sätta ljuset på de palestinska barnen och deras lidande. När man tar ifrån en hel generation hoppet om en framtid ska man inte bli förvånad om en del av dem söker sig till extremism.

Hur ser verkligheten ut för ett barn som växer upp i de palestins­ka områdena? Först och främst lever de med en överhängande rädsla: När börjar nästa skottlossning? Hur illa kommer den att bli?

Även i perioder när militären inte är närvarande finns rädslan kvar. Fattigdom och misär har lett till en ökad kriminalitet i Gaza med bland annat kidnappningar. All handel och kommers är helt utslagen liksom allt annat som skulle kunna påminna om ett normalt vardagsliv.

I somras kunde sju av tio familjer på Gazaremsan inte försörja sig själva. Det är en ökning med 30 procent jämfört med året innan. Vägspärrar och allt striktare restriktioner har strypt de två huvudsakliga inkomstkällorna: fiske och jordbruk. Israels avstängning av kustremsan har gjort att fiskeindustrin nu är helt utslagen.

Bara en av tre familjer i Gaza har i dag en regelbunden inkomst och många måste klara sig på en portion mat per dag. Självklarheter för oss, som ett fungerande kylskåp, existerar inte längre. Den återkommande bristen på elektricitet gör att allt färre barn kan få livsviktig, proteinrik mat som kött, fisk och ost, eftersom maten ruttnar i värmen.

FN:s Livsmedelsprogram (WFP) förser i dag 600 000 människor på Västbanken och Gazaremsan med mat. De är inte flyktingar, utan vanliga olivbönder och fiskare som utan hjälp utifrån skulle svälta. I dagsläget innebär hjälpen för tio­tusentals människor att de i varje fall får lite mat varje dag och kan leva med värdighet. Men situationen är långt ifrån hållbar och bara när WFP och de andra hjälporganisationerna inte längre behövs kan vi vara nöjda. Men för att det ska hända krävs att alla parter börjar dra åt samma håll.

Ironiskt nog är Mellanöstern och de palestinska områdena födelseplats för tre av de största världsreligionerna. På arabiska kallar vi regionen för Mahbattal Addian, platsen där de tre budskapen från himlen mottogs. Vaggan för islam, judendom och kristendom borde vara en enande kraft, och inte splittra folk.

Ändå ser vi i dag bara splittring i regionen. Politiker och medier i Europa och Nordamerika har fastnat i bilden av den islamiska terroristen, en nutida Jihadkrigare och terrorist, besatt av tanken på att förgöra Väst. Medierna i arabvärlden är å sin sida lika fixerade vid korstågsretoriken. Orättvisa stereo­typer är förhärskande på båda sidor och det verkar inte finnas någon ände på analyser av typen “civilisationernas krig”.

Men vi måste komma ihåg att denna splittring har ett pris, och det priset betalas först och främst av barnen i Palestina. Låt oss visa dessa barn att vi kan och vill skapa fred, hopp och värdighet i Palestina, låt oss visa dessa barn att vi menar allvar.

Dagens debattör