”Populism att ropa på förbud”

I Sverige vill vi inte att sekter ska få undervisa och indoktrinera barn. För att undvika detta har vi byggt upp ett system med tillsyn för fristående och kommunala skolor.

När bland andra förbundet Humanisterna och skolminister Björklund går till angrepp mot religiösa friskolor spelar de ett smutsigt och farligt spel.

Få medborgare i Sverige sympatiserar med religiösa sekter men alla värnar vi om barnen.

Därför är det alltid tacksamt att angripa religiösa friskolor. Men vad kan skolministern egentligen göra?

Problemet är varken nytt eller enkelt. Redan har ett flertal skolministrar försökt sig på en lösning och misslyckats.

Sverige har skrivit under ett flertal internationella överenskommelser som till exempel FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, Barnkonventionen och Europakonventionen, som binder oss att tillåta religiösa skolor.

Vad man eventuellt kan göra är att särbehandla fristående skolor med religiösa huvudmän och neka dem offentliga bidrag. Inte så enkelt. Man måste i så fall definiera vad som är religion och var går gränsen mellan religion och världsbild, världsåskådning och livsfilosofi.
Vi kan inte förbjuda skolorna, och man kan misstänka att det blir de skolor som vi inte vill ha kvar som får mest bidrag från finansiärer i till

exempel USA eller arab-

världen.

Vi kan även konstatera att det i dag finns cirka 70 friskolor med religiösa huvudmän i Sverige.

Det absoluta flertalet av dessa skolor följer den svenska läroplanen. Om man skulle dra in de kommunala bidragen till dessa skolor skulle vi därmed återinföra privatskolorna i Sverige, det vill säga det skulle bli föräldrarna eller utomstående bidragsgivare som finansierar skolorna.

Vi kan inte förbjuda skolorna, och man kan misstänka att det blir de skolor som vi inte vill ha kvar som får mest bidrag från finansiärer i till exempel USA eller arabvärlden.

Att samhället i dag finansierar skolorna innebär att vår makt över dem stärks. Tar vi bort finansieringen minskar makten och barnen utlämnas åt sekterna.

Att i stället neka vissa trossamfund rätten att starta skolor, trots att de uppfyller alla lagens krav och lovar att följa våra lagar vore att införa en helt ny sorts lagstiftning i Sverige, som skulle innebära att oberoende hur noggrant du följer lagen så är du inte trovärdig så länge du är medlem i denna sekt. Något som vore juridiskt ohållbart.

Men som skolminister Björklund verkar fundera över.

Skolminister Björklunds utspel andas populism, och det är synd.

Problemet är nämligen reellt och vi skulle behöva en seriös debatt i Sverige om hur vi kan stärka Skolverket i dess uppgift att värna barnens rätt till en god undervisning.

Den debatten förhindras av skolministerns rallarsvingar.

Och vad ska Skolverket göra när man får indikationer på att enstaka fristående skolor inte respekterar värdegrunden, inte arbetar för en jämställd skola eller försöker tvinga på elever en trosuppfattning?

För att man ska kunna dra in tillståndet för en fristående skola måste bevisningen hålla i domstol. Och det gemensamma för de skäl som vi nämnt är att de är svåra att leda i bevis. Här behövs ett Skolverk som vågar ta lite mer kontroversiella beslut för att testa lagens gränser, och kanske en tydligare lagstiftning. Men framför allt behöver vi en seriös debatt om det reella problemet och inte populistiska utspel från olika parter.