ÅSIKT

Fråga oss först

Susanna Eklund: Vi komiker sliter hårt för att vara roliga

Susanna Eklund är ståuppkomiker och är upprörd över att hennes skämt stjäls.
Foto: FRIDA HEDBERG
Susanna Eklund är ståuppkomiker och är upprörd över att hennes skämt stjäls.
DEBATT

Inom ståuppbranschen finns en hederskodex. Man snor aldrig någon annans material.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är en no no. Man gör det bara inte.

Skådespelare verkar däremot inte bekymra sig nämnvärt över att stjäla både upplägg och poäng för att sedan använda dessa som sina i olika sammanhang.

Under åren har jag mött ett flertal kollegor som fått se sitt hårt förvärvade material stulet av en skådespelare

eller artist som verkar tro att en ståuppkomikers skämt är allmängods.

Skådespelare som i egenskap av konferencier på gala kläckt ur sig punchlines de definitivt inte hittat på själva. Skådespelare som ogenerat knycker oneliners och lägger in dom i sina egna enmansföreställningar. Föreläsande artister som utan att tveka använder sig av material de kopierat rätt av. Själv hörde jag i början av min karriär en av programledarna i tv-programmet ”Silikon” kläcka ur sig mitt skämt. Jag ringde, jag skrev men fick aldrig något svar eller förklaring.

Jag tänker inte nämna några namn. Ni som olovligen norpat material vet vilka ni är. Men hur tänker ni? Jag anar ju att ni inte anser att ni stjäl.

Förstår ni inte att dessa roligheter framkommit genom en herrans massa slit? Att skämten jobbats fram med kanske inte blod men i alla fall en hel del svett och tårar?

Det handlar inte om dramatiker som varit döda i 70 år och vars rättigheter numera är fria. Det handlar om ståuppare som skriver och framför sitt eget material. Ståuppkomiker som observerar sin omgivning, letar i tidningar, radio och tv för att hitta nya ämnen. Vi gräver i vår hjärna för att mejsla fram nya tankar och slutsatser som ska locka till skratt.

Och då inte något enstaka skratt. Nej, inom ståuppkomiken räknas bara ”antal skratt per minut”.

Något skämt kommer man på pang direkt och det sitter genast som en smäck. De flesta andra arbetas fram under många timmar vid skrivbordet men framförallt på scen.

Ni förstår att det då inte är vidare lustigt att helt plötsligt se sina skämt återberättas i en revy.

Dessutom är det ju så att om skådespelaren i fråga är mer känd än en själv ja, då är det ju plötsligt man själv som framstår som den som apar efter.

Vi har ju i princip ingen chans att skydda oss. Upphovsrättslagen är svår att tillämpa och hjälper oss föga. Detta är ju i första hand inte något skrivet material.

Nog för att en och annan ståuppkomiker också stjäl men det ses inte med blida ögon och vi kollegor håller rätt bra koll på varandra.

Visst händer det också att ämnen tangerar varandra. Det är oundvikligt när vi lever i samma land och med liknande referenser. Översvämmas tidningarna om Laila Freivalds okunskap om Phuket så är det klart att både en, två eller tre komiker kan komma att ta upp detta.

Men som Adde Malmberg sa på en kurs på Dramatiska Institutet

”Tangera ämnen är en sak, men man vet om man stulit.”

Så jag ber er fråga oss istället. Får jag låna ett skämt? Köpa det?

Eller citera oss åtminstone och ge oss cred för de poänger vi lyckats jobba fram.

FAKTA

Vi jobbar fram vårt material under svett och tårar, och när vi lyckats så stjäls det ogenerat av skådespelare till revyer, föreläsningar och enmansföreställningar.

Fråga oss istället. Får jag låna ett skämt? Köpa det? Eller citera oss åtminstone, skriver ståuppkomikern Susanna Eklund.

Dagens debattör

Susanna Eklund

40 år

Ståuppkomiker

Stockholm