ÅSIKT

Skrämmande läsning

DEBATT

Det finns all anledning att bli rädd och orolig när man läser tidningarnas konklusioner utifrån studien som gjorts vid Universitetet i Sheffield, inte minst i Aftonbladet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Snacka om att dra höga växlar på 250 barns svar på vad de inte vill ha på tapeterna på sjukhuset. Vilken tur att det inte fanns en fråga om tomtar också. Det vill nog inte så många barn ha heller. Och en stor, livs levande tomte med mask i ansiktet som närmar sig ett barn och frågar om denne varit snäll är nog lite skrämmande också. Då kanske vi skulle behöva överväga om vi ska portförbjuda tomtar vid jul!

Starkt målade clowner som burdusa halkar på bananskal, överraskar med vattensprutande leksaker, som väsnas och gör en osäker – det är nog allas vår fördom och förutfattade mening om clowner. Var den kommer ifrån och hur den hålls vid liv är ett mysterium. Och ett är säkert: den clownen avskyr jag också!

Men att likna den clownen med de sjukhusclowner som i barnens tjänst verkar runt om på våra sjukhus i Sverige visar på riktiga pajaskonster.

Och kan detta skrivas i en av landets största kvällstidningar utan att få mothugg, då blir jag riktigt mörkrädd.

Att som sjukhusclown möta sjuka barn i sjukhusmiljö på deras premisser kräver lyhördhet och finkänslighet i ord och handling. Det förutsätter att clownen är trygg i det hon/han gör, förmår anpassa sig och på ett kreativt sätt lyfter barnet. En sjukhusclown fokuserar på det friska och möter barnet och dess familj på ett öppet och varsamt sätt. Att vara sjukhusclown är att vara utklädd och spela en roll – men för att kunna vara otroligt närvarande i det som finns och omger barnet på ett lustfyllt sätt. Ett besök eller ett möte måste alltid ske på barnets premisser och det sjuka barnet är alltid huvudpersonen. Att få bjuda på glädje i form av musik, eller såpbubblor, att bli sedd och mötas utan att det handlar om någon medicinering eller provtagning det är vad sjukshusclowneri bl a handlar om. Blir det tokroligt och mycket skratt – som det väldigt ofta blir – så är det bonus. Jag vill påstå att det handlar om livsviktig friskvård i en sjuk miljö!

Jag önskar att alla kunde få uppleva några av de möten jag varit med om; höra barnens kluckande skratt, se dem vinka hejdå. Höra hur de begeistrat börjar berätta något spännande för mig, se hur de stolt lär mig ett korttrick, hur det lyser i deras ögon när vi tillsammans fångar några kladdiga, men väldigt magiska bubblor! Jag känner mig både privilegierad och stolt över att få vara sjukhusclown.

Jag måste beklaga, att den som i Stefan Holms artikel ifrågasätts på våra barnsjukhus – clownen som gör de sjuka barnen rädda, den clownen existerar förmodligen inte ens. Och tur är väl det.

Clownen Rutan

/Susanne Flensted-Waleij