”Stoppa hatbrotten”

Just nu svävar en homosexuell man mellan liv och död efter att ha blivit misshandlad av en man som han stämt träff med via internet. Samme förövare misstänks för ett mord på en homosexuell man i Solna och flera andra brott mot homosexuella.

En väktare berättar om hot och trakasserier efter att han kommit ut som homosexuell. Händelserna är bara de senaste i en rad hatbrott mot homo- och bisexuella. Enligt Brås statistik ökade antalet hatbrott mot homosexuella med 21 procent förra året.

Den senaste tidens utveckling kring frågan om hatbrott mot homo- och bisexuella har varit oroväckande, både politiskt, rättsligt och händelsemässigt. Självklart finns ett samband mellan politiska och rättsliga budskap och vad som händer i samhället.

Justitieminister Beatrice Ask har valt att inte kommentera de senaste hatbrotten. Asks osynlighet tyder på ett svagt engagemang i frågan.

Signalerna från de styrande i samhället är att hatbrott inte är en prioriterad fråga. Regeringen väljer i det här läget att stryka hatbrott som prioriterat område i polisens regleringsbrev för 2008 och har tidigare tagit bort den sex veckor långa kurs om hatbrott som fanns i polisutbildningen.

För polisen finns det alltså inte längre en anledning att snabbt utreda hatbrott, när varken kunskap eller politiskt tryck finns. Gärningsmän kan alltså gå fria och bevis kan förstöras när en utredning av hatbrott läggs på hög hos polisen.

Inga resurser prioriteras till att bevaka RFSL:s lokaler på kristallnatten, trots hotbilden. De projekt som påbörjats inom Stockholmspolisen, bland annat en hatbrottsjour, riskerar platt fall när polisen

inte längre har regerande politiker med sig.

Hatbrotten ökar men pengar till arbete mot rasism och homofobi minskar. Regeringen har lagt ner Integrationsverket och Arbetslivsinstitutet, och därmed förlorat deras kunskap och kompetens inom området.

Några som däremot får stöd är Sverigedemokraterna. De får 666 000 kronor av staten som de kan använda till att sprida sina rasistiska och homofobiska budskap.

Även rättsligt ser vi flera bakslag för homosexuellas rätt till ett vardagsliv utan trakasserier, hot eller våld. Högsta domstolen friade nyligen de personer som ansvarat för nynazistiska internetsidor som publicerat uppmaningar att mörda homosexuella. Tidigare har man friat pastor Åke Green för grova homofobiska uttalanden i en predikan. Vilka brott mot homosexuella kan räknas som hets mot folkgrupp, om inte dessa gör det?

Politiskt ansvar i en demokrati innebär att det finns kunskap om det allvarliga med hatbrott i samhället. Kunskapen om hatbrott är låg, inte bara hos polis och allmänhet utan också hos de utsatta själva. Många homo- och bisexuella har inte tillräcklig kunskap för att avgöra om de utsatts för ett hatbrott, eller vågar inte anmäla.

Här behövs en kampanj för ökad medvetenhet i likhet med ”Operation kvinnofrid” som syftar till att få fler kvinnor att anmäla till exempel misshandel. Kampanjen synliggör brott mot kvinnor och ökar samtidigt kunskapen hos allmänhet, myndigheter och frivilligorganisationer. Konceptet skulle fungera även för hatbrott.

Stockholms stad, som hittills inte gjort något för att Stockholms invånarna ska skonas från hatbrott, skulle kunna vara en av finansiärerna för en sådan kampanj. En trygg och säker stad för alla kostar pengar. Det pris den som misshandlats betalar resten av sitt liv är alldeles för högt.

Det är dags att vända utvecklingen. Vi måste agera nu.