ÅSIKT

Lögn, förbannad lögn och Lindbergs vargstatistik

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Efter att ha läst Christina Lindbergs insändare om varg (5 februari) kan vi konstatera att statistik kan användas hur som helst, bara den tjänar sitt syfte. Trots att Lindberg, som journalist, mycket väl vet att det bara finns varg i en begränsad del av Sverige jämför hon hur många älgar vargen dödar i ett begränsat område med vad som fälls i hela Sverige. På vilket sätt skulle den enskilde mark­ägaren i till exempel Örebro få del av älgar som fälls i Norrbotten?

Ett vargpar (två vargar) dödar 100–130 älgar per år, det vill säga drygt 50 älgar per varg och år! Det är inte många jägare som når upp till 50 älgar under sin livstid! Det är ett annat sätt att beskriva exakt samma statistik som Lindberg.

Att Lindberg har en annan uppfattning än vi i Svenska jägareförbundet om hur vargar ska förvaltas är väl känt. Jägareförbundet anser att vi ska ta hänsyn till alla de människor som påverkas negativt av vargen och övriga rovdjur. Hänsyn ska tas till alla dem som känner oro, rädsla och till dem vars hundar eller andra tamdjur dödas.

Att samhället också ska ta vederbörlig hänsyn till jakten och jägarnas intressen är för oss lika självklart. Lika självklart är det att Lindbergs intressen ska tillgodoses: vargen ska inte utrotas.

Med tanke på att vi är helt eniga med Lindberg om att vargen och de övriga rovdjuren tillhör den svenska faunan är det märkligt att Lindberg väljer ett så högt tonläge. Vi vill reglera rovdjursstammar så att vanligt folk kan känna trygghet där de bor och tilltro till rovdjurspolitiken – Lindberg vill köra över dem.

Att strunta i problemen och människorna har aldrig varit och kommer aldrig att vara lösningen. Därför är det bra att Naturvårdsverket meddelat skyddsjaktstillstånd i bland annat Voxnareviret. Allt annat hade varit en provokation mot de människor som lever med problemen.

Gunnar Glöersen

Svenska Jägareförbundet