ÅSIKT

”Fler poliser gör inte barn och ungdomar lyckligare”

Fredrik Svensson, blivande behandlingspedagog: Satsa resurserna på skola, barn och familjestöd i stället

Barnen på bilden har inget samband med artikeln.
Foto: PETER KNOPP
Barnen på bilden har inget samband med artikeln.
DEBATT

Möjligtvis kan barn och ungdomar känna sig tryggare ute på gatorna, om de har tur och lyckas få syn på en polis.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men hur ska människor reagera om det står en polis utmed varje gathörn? Vilka signaler har vi gett samhällsmedborgarna då?

Det är väl inte ett sådant samhälle vi vill ha. Nej, man måste börja i rätt ände. Man måste ”så ett frö och ge det näring för att det ska kunna bli en vacker blomma”! Det är inte polisen som bär ansvaret för att barn växer upp till kriminella – det börjar redan i ”vaggan”!

Jag har inte kunnat undgå att läsa ett flertal tidningsartiklar eller höra debatter via tv om vad man ska göra åt det upptrappade och grövre ungdomsvåldet som råder på gatorna och utanför våra husknutar. I stället uttrycker samhällets byråkrater det mer som om dessa brutala handlingar utförs av ”dårar”, av ungdomar som inte har något bättre för sig eller gör det utan någon speciell anledning.

Jag är helt övertygad om att dessa ”dårar” inte är onda människor – alla barn föds som ”oskrivna blad”. Föräldrar till antisociala barn och ungdomar har, på ett eller annat sätt, ofta försummat sina barn – föräldrar som själva en gång i tiden växt upp i dysfunktionella familjer med exempelvis misshandel, vanvård, psykiskt sjuka eller missbrukande föräldrar.

Det pratas mycket om att vi ska tillsätta fler poliser. Men det är skrämmande tyst om åtgärder för att våra barn ska få växa upp i en så trygg hemmamiljö som möjligt. Vilka uppfostrar våra barn? Föräldrarna, förstås!

I TV 4:s timslånga program ”Kvällsöppet med Ekdahl” den 13:e februari 2008 diskuterades om hur man ska få bukt med ungdomars allt sämre hälsa. Där sitter ett flertal experter i ämnet, överläkare och psykiatriker. Först halvvägs in i programmet nämndes föräldrarna. Det är bedrövligt! Har vi inte fått bättre insikt än så en bit in på 2000-talet?

Naturligtvis ska vi ha en bra vård, men det måste väl vara ursprunget som är intressant till ungdomars ohälsa! Vi måste komma ihåg, att när vi växer upp med våra föräldrar och med vistelsen i skolmiljön, det är där som vi ägnar vår största tid som barn. Det är där vi människor formas till hur vi senare som vuxna kommer att möta världen. Ju mer skolan ägnar tid åt förebyggande arbete, och ju förr man upptäcker ungdomar som har det svårt, desto snabbare tror jag att man kan reparera den enskildes utveckling.

Jag vänder mig till politiker och Skolverket som nu måste ta sitt ansvar och börja prioritera rätt åtgärder!

Inför nya pedagogiska ämnen tidigt i grundskolan där föräldrar obligatoriskt skall delta tillsammans med sina barn.

Avsätt minst en timme per vecka med ändamålsenliga diskussioner om uppfostran, medmänsklighet, mobbning med mera.

Föräldrar som vanvårdar sina barn i hemmiljön måste bli uppmärksammade och få insikt att de uppfostrar sina barn fel.

Dessutom tror jag att det är viktigt, att de föräldrar som har en bristande relation med sitt barn också behöver bli bekräftade, och samtidigt kan få stöd och feedback i hur de ska hantera sitt barn hemma. Det är föräldrarnas ansvar att barnen får växa upp i en trygg miljö.

Men, när inte det räcker då? Lärarens uppgift i skolan är ju att undervisa elever, inte att uppfostra eller agera "hobbypsykolog". Men nu undrar jag om det inte behöver tillföras mer kompetens i skolan för att kunna hjälpa individer som utvecklas i negativ riktning.

Skola, föräldrar och socialtjänst måste få ännu mer resurser för att samarbeta på ett effektivare sätt för att upptäcka dessa barn i ett tidigt stadium. Jag vet att det pågår ett arbete redan i förskolan där man försöker ”se” varje individ, ifall det avviker på något sätt. Men på skolorna finns det begränsade resurser av speciallärare som undervisar elever som inte klarar av den klassiska undervisningen.

Förhoppningsvis fortsätter skolan med att tidigt försöka upptäcka barn som har diverse problem, som exempelvis läs- och skrivsvårigheter och koncentrationssvårigheter, men jag är övertygad om att det behöver göras mer.

Politiker borde ställa sig frågan: Hur ska vi gå tillväga för att uppfostra lyckliga barn, därav kärleksfulla föräldrar med förmåga att kunna ”se” sina barn, som kan få människor i framtiden att inte längre behöva vara oroliga för att ta sig utanför ytterdörren utan att bli ihjälsparkade? Det borde regeringen fokusera på, inte lägga miljontals kronor på fler poliser!

Poliser ska finnas tillgängliga, men politiker måste fördela pengarna på rätt sätt. Om politiker och kommuner kan börja utgå ifrån, att kriminella ungdomar skapas i deras hemmiljö så kan vi reducera våldet avsevärt, om inte kommer dagens våld att bestå eller bli ännu värre!

Debattören

Fredrik Svensson

37 år, blivande behandlings-

pedagog, Växjö.