ÅSIKT

”Det gamla svenska enhetssamhället har gått i graven. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle”

Biskop Anders Arborelius och Pingströrelsens Sten-Gunnar Hedin: "Sverige ­behöver en gemensam andlig grund"

Kropp, själ och ande Att sträva efter ett fint utseende är gott – men vi behöver vända blicken inåt för att bejaka den andliga sidan. Pingst är en bra tidpunkt för det, anser dagens debattörer.
Kropp, själ och ande Att sträva efter ett fint utseende är gott – men vi behöver vända blicken inåt för att bejaka den andliga sidan. Pingst är en bra tidpunkt för det, anser dagens debattörer.
DEBATT

Det materiella kan inte tillfredsställa människans längtan efter mening, gemenskap och kärlek.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är hög tid för alla människor av god vilja att börja söka en gemensam värdegrund, om inte vårt pluralistiska samhälle skall krackelera.

Trots den inbitna laïcité som präglar Frankrike kunde president Sarkozy under sitt besök i Rom, december 2007, anbefalla en gemensam värdegrund:

”I detta bör alla tankesätt och andliga riktningar som finns i vårt land ta del. Vi blir visare om vi sammanför rikedomen i våra olika traditioner”. I sitt tal i Lateranpalatset talade Sarkozy om förhållandet mellan den franska, sekulära republiken och religionerna.

I Sverige verkar inte statsministern ens vilja träffa företrädare för Sveriges kristna råd, Sveriges muslimska råd och Judiska centralrådet. Men vi ger inte upp hoppet!

Den individualism och konsumism som många har fastnat i kan inte vara den bärande grunden för vårt samhälle. Även ateister kan i dag säga att de vill vara andliga. Och den stundande pingsten har just med ande att göra. Vi kristna talar om den Helige Ande, men även de som inte går så långt är ofta öppna för en dimension av tillvaron som är andlig.

Segregation och utanförskap kan lätt cementeras. Oförståelse och främlingskap kan leda till konfrontation. Vi tror att pingstens budskap är som klippt och skuret för vår situation i Sverige av i dag, där det fattas ett kitt som binder ihop, en värdegrund som bär upp, en mening som ger hopp.

Det gamla svenska enhetssamhället har gått i graven. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Om detta skall fungera och inte leda till ännu större segregation mellan olika grupper, måste det finnas någonting som binder ihop. Annars riskerar demokratin att tömmas på sitt innehåll och bli en själlös byråkrati.

Vi måste bekämpa de ”folksjukdomar” som breder ut sig: rotlöshet, meningslöshet, hemlöshet. Missnöje, misstro och misströstan riskerar att fräta sönder ”folksjälen” inifrån, om vi inte söker ett botemedel. Samtidigt är vi hoppfulla och tror att den andliga dimensionen kan hjälpa oss att hitta en gemensam värdegrund för Sverige av i dag.

En verklig integration måste bygga på ömsesidig dialog och utbyte, på en respektfull relation mellan de olika religioner, ideologier och etniska grupper som finns. Man måste arbeta mer aktivt och målmedvetet på att söka efter en slags minsta andlig nämnare. Utifrån respekten för den enskildes samvete borde alla människor av god vilja kunna treva sig fram till några gemensamma tumregler för hur vi skall leva tillsammans på djupet. Pingsten kan tjäna som inspiration för detta sökande.

I en av Bibelns böcker, Apostlagärningarna, berättas det om pingsten som en enhets- och gemenskapsskapande händelse. När Anden får verka, lär vi oss vårt sanna modersmål (ett av det svenska språkets vackraste ord).

Det är just detta gemensamma sökande efter ett andligt modersmål för Sverige av i dag som vi efterlyser denna pingstdag år 2008. Vi menar att Pingstens egentliga ärende är att påminna om att människan är mera än sin kropp, hon består av både kropp, själ och ande.

All god ”kroppskultur” till trots – människan mår dåligt, och hela skapelsen med henne. Låt denna Pingsthelg bli det den är ämnad för – en Andens högtid.

Pingstens budskap skulle kunna inspirera alla människor av god vilja i Sverige av i dag att söka en gemensam andlig bas, en grundval för ett mer mänskligt samhälle, där ingen behöver stå utanför i kylan hur kallt och rått det än kan vara på våra breddgrader.

Vi behöver alla Andens eld för att få mer värme, men också hans stormvind för att alla ingrodda fördomar skall blåsas bort och alla murar mellan olika grupper skall raseras, innan det är för sent.

FAKTA

Pingstens egentliga ärende är att påminna om att människan är mera än sin kropp, hon består av både kropp, själ och ande.

All god ”kroppskultur” till trots – människan mår ­dåligt, och ­hela skapelsen med henne. Låt denna Pingsthelg bli det den är ämnad för – en Andens högtid, skriver Anders Arborelius och Sten-Gunnar Hedin.

Dagens debattörer

Anders Arborelius

58 år, Stockholm, Biskop i Katolska kyrkan i Sverige.

Sten-Gunnar Hedin

59 år, Stockholm, Föreståndare Pingströrelsen Sverige.