ÅSIKT

Varför rulla ut röda mattan?

Yusra Moshtat och Jan Öberg: Vi har krigs­förbrytare på besök – under Irak-konferensen

DEBATT

Sveriges regering står den 29:e maj som värd för en stor ”Iraq Compact”-konferens på uppmaning av FN.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Man ska diskutera Iraks långsiktiga framtid, men det är inte en givarkonferens.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och USA:s utrikesminister Condoleezza Rice är några av deltagarna under konferensen i Upplands Väsby. Irak är samtalsämnet för dagen.
Foto: AP
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och USA:s utrikesminister Condoleezza Rice är några av deltagarna under konferensen i Upplands Väsby. Irak är samtalsämnet för dagen.

Frågan är om detta jättejippo är annat och mer än ett missförstånd eller PR-insats. Det varar bara några timmar under en enda dag och inbjudna är FN:s medlemsstater på ministernivå, enligt UD kring 600 människor. Det är svårt att föreställa sig att det kan bli annat än i förväg skrivna tal och artigheter. Kostnaderna för säkerhet och miljön när så många ska flygas in från hela världen kunde göra nytta i Irak!

Bland deltagarna kommer självfallet att finnas en rad icke-anklagade men sannolika krigsförbrytare, som Sverige alltså officiellt rullar ut röda mattan för. Utrikesminister Carl Bildt säger i en video på UD:­s hemsida att han inte känner någon skuld vad beträffar sitt stöd till kriget redan innan det började. Cirka 1,5 miljoner döda och drygt fyra miljoner som lämnat sina hem, kan uppenbarligen försvaras med att det viktiga är att Saddam Hussein är borta. Som om det var den verkliga huvudorsaken till Bush-regimens vansinnesdåd i Irak.

Intellektuellt och moraliskt är det tveksamt om de samma människor som tror på krigets välsignelser är ägnade att skapa fred.

Av upplägget förstår man vidare att det inte ska delta människor med fackkunskap om konflikthantering, fredsbyggande eller försoning. Inte heller representanter för det västliga och/eller irakiska civilsamhället: akademiker, folkrörelser, religiösa samfund, kvinnogrupper och inte heller den fredliga irakiska oppositionen eller civila motståndsrörelsen. Vem representerar lidandet, flyktingens helvete?

Det finns tre planer eller initiativ i världen angående fred i Irak. Det är den amerikanske demokratiske kongressledamoten Dennis Kucinichs tolv-punkts plan, det är före detta senator George McGoverns och William Polks bok ”The Way Out of War”, samt Lund-baserade TFF, Transnationella Stiftelsens för Freds-och Framtidsforskning, som förra året lade fram en tio-punkts plan för långsiktig fred i Irak och mellan Irak och Västvärlden.

Bland punkterna i TFF:s plan ingår att man ska dra bort utländska trupper, baser och legoknektar. Det ska etableras en ny typ av FN-ledd mission som ska understödjas av åtskilliga regionala organisationer och ha flest civila, fler poliser och färre soldater.

Vidare ska internationella samfundet kompensera Irak för historiens mest brutala sanktioner och krigets förstörelse, respektera Iraks totala kontroll över sin olja, och upprätta en sannings- och försoningskommission inom Irak och mellan Irak och omvärlden.

Slutligen föreslås att man genomför FN:s gamla beslut om att Mellersta Östern ska vara en zon fri från massförstörande vapen, vilket innebär att Israel ska ge upp sina 200–300 kärnvapen och att det ska hållas en bred, flerårig konferens à la OSSE för att skapa en totallösning på våldet i ­regionen.

Så länge man bara ropar ”USA ut ur Irak” men inte har något konstruktivt att sätta i stället kommer ockupationen att fortsätta. Så enkelt och så svårt är det!

Arrangörerna av regeringskonferensen tycks inte ha minsta intresse av den sortens planer, kanske därför att planerna anser att varaktig fred förutsätter att ockupationen hävs och att man sätter irakiernas behov och värdighet i första rummet?

Vare sig FN:­s senaste resolutioner eller konferensen nämner ockupationen med ett ord. Som vanligt vågar ingen utmana USA:s politik, den globala militarismens absoluta centrum. Irakiska folkets lidande kan fortsätta!

Uppläggningen av Stockholmskonferensen vittnar om att det är västliga krigsförbrytare och deras ”demokratiska” regering i Irak, inte irakiska folket, som ska ha draghjälp av svenska regeringen. Och som vanligt ställer media inga kritiska frågor – det gör man inte om man tillhör MIMAK – det militär-industriella-media-akademiska-komplexet, som dag för dag underminerar våra demokratier och världsfreden.

FAKTA

Uppläggningen av Stockholmskonferensen vittnar om att det är västliga krigsförbrytare och deras ”demokratiska” regering i Irak, ­inte ­irakiska folket, som ska ha draghjälp av svenska regeringen. Och som vanligt ställer media inga kritiska frågor, skriver Yusra Moshtat och Jan Öberg.

Dagens debattörer

Yusra Moshtat

40 år, född i Irak,

Miljöinspektör i Göteborg och knuten till TFF, Transnationella Stiftelsen i Lund.

Jan Öberg

57 år, Lund, docent,

direktör för TFF, författare till boken ”Forudsigelig fiasko. Om Irak-konflikten og Danmarks rolle som besættelsesmagt”.