ÅSIKT

Anna-Karin Eklund, ordförande i Vårdförbundet:

”Jag har full förståelse för den
besvikelse många känner...”

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vårdförbundets kongress sa ja till det nya avtalet för att det är en stor förbättring mot det avtal vi sa upp och för att detta avtal blir ett viktigt steg för den värderingsförändring som vi vill ha, eftersom det slås fast att lönen ska baseras på kunskap, kompetens, erfarenhet och resultat.

Därmed visar vi att ett stort område av kvinnors traditionella kunskap nu ska värderas högre. Det är ett genombrott för att nå jämställda löner och likvärdig lönesättning. Men det centrala avtalet är bara en grund. Nu tar de lokala förhandlingarna vid. Först därefter är det klart vad var och en får i lön.

Jag har full förståelse för den besvikelse många känner.

Men det är viktigt att komma ihåg att det centrala avtalet är grunden för vad som blir resultatet för varje medlem. Det är lokalt som pengarna fördelas. Och i vissa landsting finns redan lokala avtal skrivna med högre garanterat utfall.

Det finns en stor misstro mot många av de lokala arbetsgivarna som hittills inte tagit ansvar för den lokala lönebildningen. Men nu finns nya möjligheter till ledning och styrning från centralt håll. Och tidsbestämningen sätter större press på arbetsgivaren då vi har möjlighet att säga upp avtalet efter två år.

En lägsta lön på 21?100 kronor efter ett år får stora konsekvenser. Det kommer att höja nivån på ingångslönerna. I dag kan nyexaminerade erbjudas så låga löner som 18?000–19?000 kronor. Och det blir inte acceptabelt att personer med lång erfarenhet och stor kunskap ligger på lägsta accepterade nivå.

Ett centralt avtal innebär inte enbart siffror, utan handlar framför allt om vad det i praktiken kommer att innebära i löneutveckling och andra villkor både på kort och lång sikt. Nu kommer de lokala arbetsgivarna att tvingas att sätta rättvisa löner.

Konflikten har gett oss en unik möjlighet att visa våra yrken, vår kunskap och det resultat vi skapar i vården. Vi har ett självständigt ansvar i mötet med varje patient. Ett ansvar som utgör en av grundstenarna för den svenska välfärden.

Vid en förlängd strejk hade patienterna drabbats i än högre grad och stödet från allmänheten hade riskerat att sjunka. Det hade inte satt oss i ett bättre läge för att nå våra mål.

Arbetet för rättvisa löner till livsviktiga yrken fortsätter 365 dagar om året. Nästa steg är den lokala lönebildningen där de lokala politikerna och arbetsgivarna kommer att tvingas ta ansvar för att lönesätta vår kunskap och sätta rättvisa löner!

Anna-Karin Eklund

ordförande i Vårdförbundet