ÅSIKT

Fördraget är bra – det säger LO också

”Att ta Lavaldomen som ursäkt för att försena den svenska ratificeringen av Lissabonfördraget är att blanda ihop korten”

DEBATT

Ulf Öberg, advokat, skriver (27 maj) att Sverige bör skjuta upp beslutet om att anta Lissabonfördraget till efter valet 2010. Jag menar att det vore omöjligt och fel.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

EG-domstolen bekräftar i Lavaldomen att vår kollektivavtalsmodell, inklusive rätten till stridsåtgärder mot arbetsgivare från en annan medlemsstat, är förenlig med EG-rätten. Det är ett viktigt och positivt ställningstagande från domstolen.

Problemet i Lavalmålet var att kollektivavtalet inte var tillräckligt förutsebart och transparent, och att avtalet innehöll villkor som man enligt EG-rätten inte har rätt att kräva att Laval skulle tillämpa. Domstolen menade vidare att den så kallade Lex Britannia i medbestämmandelagen strider mot EG-rätten.

Den hårda kärnan i utstationeringsdirektivet handlar om arbetstagares rättigheter på sju områden, som till exempel arbetstid, diskriminering med mera. Utstationeringslagen hänvisar sedan till lagstiftning på sex områden – men inte när det gäller löner, eftersom vi i Sverige ordnar lönebildningen i kollektivavtal och inte i lag.

Lavaldomen säger INTE att svenska avtal INTE kan tränga undan utländska. Men den säger att den enskilde måste kunna läsa ut vad avtalet ger, vad som är minimilön, och att utländska avtal INTE ALLTID kan trängas undan. Hur avvägningen ska hanteras ska vi lösa på nationell nivå.

Regeringen har tillsatt en utredning i syfte att se över hur vi ska hantera den legala situationen efter domen.

Lavaldomen innebär inte slutet på den svenska modellen. Lavaldomen innebär inte att det nu blir fritt fram för lönedumping. Det är fortfarande upp till medlemsstaterna att bestämma minimilöner, och i Sverige bestäms dessa i kollektivavtal. Lavaldomen ändrar inte på detta.

Att därför ta Lavaldomen som ursäkt för att försena den svenska ratificeringen av Lissabonfördraget är att blanda ihop korten. Lissabonfördraget har förhandlats färdigt och undertecknats av stats- och regeringscheferna i EU. Nu pågår ratificeringsprocessen. Flera länder har redan antagit fördraget och riksdagen kommer att rösta om det senare i höst. Fördraget ska träda i kraft den 1 januari 2009.

I likhet med till exempel LO anser jag att Lissabonfördraget stärker arbetstagares rättigheter. Det nya fördraget erkänner ju uttryckligen arbetsmarknadens parters betydelse och respekten för deras självständighet. Kollektivavtal och rätten till stridsåtgärder skrivs in.

Det politiska beslutsfattandet inom EU blir effektivare. EU får ett bättre fungerande samarbete. Därför är det min entydiga uppfattning att riksdagen i höst bör rösta ja till fördraget som det ligger.

För att citera LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreterare Erland Olausson i LO-tidningen (28 februari): ”Varför säga nej till ett fördrag som ger politikerna på Europanivå mer makt på bekostnad av bland annat juristerna i Luxemburg? Varför stoppa ett fördrag med en rättighetsstadga där viktiga fackliga rättigheter finns inskrivna?”

Ja, det kan man verkligen undra.

Sven Otto Littorin

arbetsmarknadsminister