ÅSIKT

Musiker är ett hårt yrke

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Att vara frilansande musiker är att inte riktigt passa in i samhället. Man har konstiga arbetstider, konstiga anställningsförhållanden, och man älskar sitt jobb! Detta i en utsträckning som inte är riktigt accepterat i Jantes Sverige. Halva samhället ser upp till musikanterna med tindrande ögon. Andra halvan ser på oss som något som katten släpat in. Det finns en uppfattning att vi sysslar med vår musik för att vi inte vill jobba "på riktigt".

Efter att ha varit musiker på heltid i tjugotalet år kan man fortfarande få frågan om vad man jobbar med egentligen? Man kan få en välmenande klapp på huvudet med kommentarer om att det måste vara underbart att få jobba med sin hobby. Om man jobbar med det är det ingen hobby! Det är ett yrke. På hel- eller deltid

Men vi älskar vårt jobb! Trots sena timmar, oändliga mil i bilar och bussar fortsätter vi år efter år med att underhålla folk på danser, restauranger, pubar och andra scener runt om i landet. Att vår arbetsmiljö ofta får våra Regionala skyddsombud att gråta blir sekundärt. Vi är vana.

De som tjänar mycket pengar är lätträknade. För de flesta går det knappt runt. Att inte veta hur mycket man kommer att tjäna nästa månad kan man också vänja sig vid (konstigt nog). Många reagerar inte heller på att ofta utlämnas åt lycksökare som vill glassa i artisternas skugga, och tjäna pengar på artisternas arbete. Det blir vardag.

Vi har fram till nyligen haft en viss grundtrygghet i möjligheten att stämpla via a-kassan när vi haft svackor i spelplanen. 1 januari 2007 försvann dock i praktiken möjligheten att jobba sig till förnyat arbetsvillkor i a-kassan, något som många frilansare kunnat göra, och nu har regeringen satt in stöten ordentligt. Sedan 7 april har man bara 75 dagar med så kallad deltidsstämpling. Det ligger i sakens natur att frilansare är deltidsarbetslösa, likaväl som man är deltidsanställd. Det har ännu inte kommit något alternativ. Det lämnar oss utan skydd.

Artister gör vad de kan för hitta nya jobb. Därför är det vanligt att anlita ett bolag som man själv betalar för att förmedla jobb, eftersom samhället inte tillhandahåller en fungerande arbetsförmedling inom kultursektorn. Vad ska då kulturarbetarna ta sig till? Systemet med deltidsstämpling kan locka någon att ta jobb "svart" i stället för att deltidsstämpla. Detta ser vi naturligtvis inte som en lösning. När man stämplat ut efter 300 dagar hamnar man i jobb- och utvecklingsgarantin och där ska man arbetspröva, praktisera och söka jobb på heltid. Man blir med största sannolikhet ändå tvungen att lämna sitt musicerande yrke. För att inte tala om att man faller utanför samhällets alla normer, har dålig pension och sämre trygghet än andra löntagare. I stället för att bidra med sitt kunnande blir man en börda för samhället. Detta för att man vill jobba med det man älskar.

Skulle det vara så farligt då? Kan inte musiker och skådespelare byta yrke de som många andra i samhället fått lov att göra? Jo självklart kan de göra det. Men vad blir konsekvensen av detta? Teatrar och musikarrangörer får svårare att anställa folk till sina arrangemang eftersom skådisarna och musikanterna "är upptagna på dagjobb". Har man varit på jobbet hela dagen är det svårt att orka öva sina färdigheter på kvällar och helger. De flesta musiker tillbringar timtals i sina övningsrum. Finns inte möjligheten att vara kulturarbetare på heltid kommer kvalitén att sjunka med automatik. Det finns bara några tusen professionella musiker i landet. Nog har vi råd att ge sådana villkor att det är möjligt att utveckla i stället för att avveckla sig! Vi är många som uppskattar våra kulturarbetares arbetsinsats, men har vi börjat ta den för given?

Låt kulturen få kosta. Låt musikerna finnas. Sverige måste ha råd med det. Vi har däremot inte råd med politiker som inte kan se utanför tabeller och statistik. Att jobba som frilansare innebär andra förutsättningar än för andra löntagare. Kultur berikar befolkningen och skapar ett gladare och friskare samhälle. Det tjänar alla på i långa loppet.

FAKTA

Är de idoler att se upp till med tindrande ögon – lyckligt lottade som får "jobba med sin hobby"? Nej, för många musiker finns en bister vardag där det är svårt att livnära sig. Och nu försvinner grundtryggheten allt mer för dem, enligt företrädare för Musikerförbundet. Nedskuren a-kassa, haltande arbetsförmedling och dåligt anpassade stödåtgärder riskerar att tvinga många musiker ur yrket. Oförstående politiker måste förstå att musikerna behövs, och måste få kosta – för kultur berikar och skapar ett gladare och friskare samhälle.

Kenneth Högström, ordförande Musikerförbundet avd 40, Nedre Norrland.
Karina Kampe, ordförande Musikerförbundet avd 10, Stockholm.
Roland Almlén, ordförande Musikerförbundet avd 14, Mälardalen.
Mats Andersson, ordförande Musikerförbundet avd 20, VästSverige.
Ola Edeblom, ordförande Musikerförbundet avd 41, Norr– och Västerbotten.