ÅSIKT

Vilodagen – räddningen för den moderna människan

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Finansborgarrådet Kristina Axén Olin avsade sig sitt politiska uppdrag med motiveringen att hon inte orkade mer. Ett år dessförinnan hade hennes kropp sagt ifrån. Men Axén Olin är inte den enda. Politiker, tjänstemän, arbetare – inga yrkeskategorier, ja inte ens de utan jobb, verkar gå fria från tidens sjuka: stress.

Förra året var psykisk ohälsa orsaken till 40 procent av alla sjukskrivningar. I topp bland diagnoserna låg depression och reaktion på svår stress. Modernitetens pris, kallas det visst. Men måste vi verkligen må så dåligt när vi har det så bra I myten om Ikaros berättas om vad som händer när en människa överskrider sina gränser. Ikaros och hans far Daidalos har tillfångatagits av kung Minos på ön Kreta.

Daidalos tillverkar vingar av vax och fjädrar som de använder för att fly från ön. Innan de lyfter varnar han dock sin son: Du får inte flyga för nära solen för då smälter vaxet. Men Ikaros blir så exalterad av sin frihet att han glömmer bort sin fars ord och flyger högre och högre upp mot himlen. Färden slutar med att han störtar ner i havet.

I vårt 24-timmarsamhälle är det lätt att bli en Ikaros. Det finns inte längre några gränser för hur länge vi kan arbeta, när vi kan vara tillgängliga och hur snabbt vi kan producera. Den enda begränsningen är vår egen kropp. Likaså finns få Daidalos. Daidalos var en äldre, vis och skapande man som kände sina gränser och förmanade sin yngre son. Men vem vill vara en Daidalos idag? Att sätta gränser är gammalt, tråkigt och konservativt och i dag vill vi alla vara unga, fräcka och gränsöverskridande.

Men gränser är inte endast till för att minska våra valmöjligheter och handlingsutrymmen. Gränser finns för att skydda oss. De är som en mur vars främsta uppgift är att hålla ogräset och inkräktaren borta, inte att hindra växterna från att sprida sig utanför dess gräns. Vilodagen – frid över dess minne - var en sådan mur. Den var gränsen mellan arbete och vila, vardag och fest, slit och njutning, prestation och varande. Vilodagen eller sabbaten, är judarnas gåva till mänskligheten. I den kristna traditionen blev den söndagen och i den muslimska fredagen, men innehållet är detsamma: en dag helgad åt Gud, en dag då man fokuserar på det immateriella i stället för det materiella, på varande i stället för görande, på det positiva istället för det negativa, på gemenskap istället för individualism.

En sådan dag gagnar alla, troende eller ej. Vilodagen finns redan i skapelseberättelsen. Efter det att Gud skapat världen på sex dagar, vilande han på den sjunde. Om till och med världens skapare vilade, ja då förstår vi vikten av en dag utan arbete, strävan och oro.

Judisk tradition har en uppsättning regler för hur sabbaten ska firas. Man ska inte använda pengar, inte arbeta eller ens tänka på arbete, inte göra upp eld, inte använda dator, telefon eller andra elektroniska hjälpmedel, inte laga eller riva ner något, inte uträtta eller organisera något och så vidare. Det finns dock inget förbud mot att njuta. God mat, sex, sång, dans, promenader – allt sådant är tillåtet på sabbaten.

Enligt författaren Barbara Ehrenreich började depressioner och mental sjukdom få spridning i västvärlden samtidigt som vi blev allt mer individualistiskt disciplinerade. Vi glömde den kollektiva glädjen och vände oss till våra ”gudar”: Effektivitet, Punktlighet och Framgångssträvan. Detta gynnade moderniteten, men skapade också stress och ensamhet.

Med de senaste årens gränslösa informationsflöde, mobila teknikutveckling och ökade valmöjligheter har livet för många blivit ohållbart. En vilodag i veckan kan vara en väg till ett mer hållbart liv, för individen och för kollektivet. Men det är inget lätt val. Att låta mobilen och datorn vara avstängda, att inte bygga klart verandan, att inte åka till köpcentrumet för att veckohandla – allt sådant kräver mod och integritet. Kanske måste man stå ut med ensamhet, tystnad, kontrollförlust och frustration, allt det som vi kämpar så hårt emot den övriga veckan.

Priset för att inte helga vilodagen har vi bara sett början av. Antalet människor med sömnproblem, ångest och depressioner ökar lavinartat. För dessas skull, för kommande generationers och för vår egen – ta tillbaka vilodagen!

FAKTA

24-timmarssamhället sätter allt större press på människan. 40 procent av alla sjukskrivningar handlar om psykisk ohälsa – med depressioner och stressreaktioner i topp. Det är inte modernt att sätta gränser – men de behövs ibland för att skydda oss. Den traditionella vilodagen är en sådan gräns som måste värnas, skriver dagens debattörer, som är själavårdare och psykoterapeuter.

Våga stäng av mobilen, bygg inte klart verandan, åk inte till köpcentrumet. Att säga stopp kräver mod och integritet. Men priset för att inte helga vilodagen har vi bara sett början av.

Bertil Hanberger, Göran Prytz, Ann-Christian Jällfelt, Kerstin Jönsson och Fredrik Brosché, Själavårdare och psykoterapeuter på Kyrkans själavårdscentrum