ÅSIKT

”De kan hjälpa oss att förstå invandrarna”

Arne Reberg: ”Gör Mobergs utvandrarepos till obligatorisk läsning i de svenska skolorna”

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I kvällsträngseln på pendeltåget mot det invandrartäta Södertälje hörde jag i går en diskussion om ett upplopp där invandrare och polis drabbade samman. 

”Om bara invandrarna kunde förstå att de är i Sverige”, undslapp sig en gråhårsman i keps, tillräckligt högt för att flera mörkhyade passagerare hukade bakom kvällstidningarna.   

Han såg sig omkring med en urskuldande förklaring: ”Men det är förstås en jävla kulturkrock.” 

”Och man måste vara två om det när man krockar”, kommenterade en kvinna med amerikansk brytning. 

”Åjo. Man får ta seden dit man kommer”, framhärdade kepsmannen, omedveten om att bakom hans rygg satt två vackert åldrande assyriska kvinnor i svarta hucklen. 

”Det gör inte svenskarna i USA”, svarade kvinnan och berättade att hon var uppfödd i svenskbygderna i Minnesota, där hon som barn tyckte att svenskamerikanarna var jättekonstiga. Ett folk som i augusti åt sumpdjur med klor och vid midsommar reste höga lövklädda stänger med kransar och blommor och hoppade som grodor och kvackade, koooakkaka koooooakkaka. . .

För att inte tala om de klumpigt tillyxade dalahästarna, trettio-fyrtio meter höga, på flera torg i svenskbygderna there over. 

”Hur skulle vi reagera om det restes en motsvarande buddha-staty i Södertälje eller Rinkeby?”     

Sedan upplyste kvinnan hela vagnen om att hon var lärarinna och beställt Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna” för att idka högläsning på lektionerna i sin skolklass. Allt för att de svenska barnen bättre skulle kunna leva sig in i hur det är att konfronteras med ett nytt land, nytt språk, nya sedvänjor och en främmande mentalitet. 

”Både röd och vit och svart gör det samma har han sagt … ”, nynnade lärarinnan när hon gick av i Östertälje och kastade en sydländsk slängkyss till mannen i keps. 

Hemma började jag läsa ett lätt sönderfallande exemplar av ”Utvandrarna” med nytvättade ögon.

När jag följde Robert och Arvid på en första promenad i New York förstod jag att emigration egentligen är att flyta i land på en hägring och möta en svårfunnen verklighet, börja om på nytt och anpassa sig till nya traditioner, andra vanor, främmande dofter, annat klimat.

Oavsett om man heter Achmed och Samira och flyr från en bergsby i Turkiet till Södertälje eller Karl Oskar och Kristina och emigrerar från en småländsk skogsby till Chicago.

”De hade aldrig kunnat föreställa sig att all denna härlighet fanns i världen, allt vade de här gick förbi - alla dessa höga hus med gula väggar, svarta tak, vita dörrar och gröna fönster, alla dessa handelsbodar med sina inskrifter över dörrarna i guldglimmande bokstäver, alla dessa dyrbara ting som var upphängda eller utbredda till beskådande i fönstren - och alla dessa ting som de icke kände namnen på eller visste vad de nyttjades till och som de endast kunde betrakta och häpna och förundra sig över…”  

Om Mobergs utvandrarepos blev obligatorisk läsning i skolan kunde vi mer pedagogiskt gestalta för eleverna vad det är att vara invandrare. Det skulle skapa en större förståelse för vad emigration egentligen innebär av uppbrott, hur det känns att lämna sina rötter, sin kultur, sitt språk, sina nära och kära.  Även ge invandrarbarnen bekräftelse på vilka problem det har att brottas med.  

Och kanske skulle vi lättare tillåta Achmed och Samira i Ronna att vara lika olydiga som Karl Oskar och Kristina i Chi-Chi-Saga, om barnen fick ta del av Mobergs syn på utvandrarens styvnackade självständighet:           

”De utflyttade från självhärskare och godsherrar, från fattigdom och förtryck. De lämnade Tyskland för undertryckta upprors skull, de lämnade Irland för potatissjukans skull, de lämnade Sverige för religionsförföljelsers skull. Invandrarna är sina hemländers olydiga söner och döttrar.”

”De förvandlade Amerika - och Amerika förvandlade dem”, skrev Vilhelm Moberg.  

Förhoppningsvis kommer vi också kunna säga det om våra invandrare: ”De förvandlade Sverige - och Sverige förvandlade dem.” 

Härmed anbefalles obligatorisk läsning i skolorna av Vilhelm Mobergs utvandrarsvit!                     

FAKTA

Om Mobergs utvandrarepos blev obligatorisk läsning i skolan skulle eleverna lättare förstå vad det är att vara invandrare.

Det skulle skapa en större förståelse för vad emigration egentligen innebär av uppbrott, hur det känns att lämna sina rötter, sin kultur, sitt språk, sina nära och kära, skriver Arne Reberg.

Dagens debattör

Arne Reberg

68 år, Gnesta,

journalist och författare.