ÅSIKT

Skolreformen krossade idén om en skola för alla

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Svar på debattartikeln om friskolor av Lotta Edholm och Yvonne Ruwaida den 8 september.

Det är glädjande att folkpartiet och miljöpartiet äntligen inser att friskolereformen medförde stora problem. Det satt långt inne, tidigare har inget av partierna ens andats om att det skulle finnas några problem.

Men, några förslag till lösning på de uppräknade problemen presenteras inte. Vilket inte är så konstigt eftersom de fem uppräknade punkterna, plus ytterligare ett antal som inte nämns, är inbyggda i själva systemet. Hur ska det till exempel gå till att snabbare dra in tillståndet för friskolor som inte sköter sig.

Ta bort rätten att överklaga, eller något annat? En central del av friskolereformen handlar ju om att utbildningen görs till en individuell angelägenhet, inte en som rör hela samhället.

En kommunal skola kan ställa kravet på behöriga lärare högre än friskolor som drivs som aktiebolag. Ett aktiebolag måste alltid tänka på vinstutdelning till aktieägarna, det är liksom hela poängen med ett aktiebolag. Så det är inbyggt i systemet att de flesta friskolor måste gå med vinst. En vinst som består av skattebetalarnas pengar.

Att friskolereformen från mitten av 1990-talet är en av de mest genomgripande skolpolitiska reformerna är ingen överdrift. Vi menar att reformen fullständigt har slagit sönder tanken om en skola för alla där barnets behov sätts i centrum. Resultatet har blivit en överetablering av skolor där konkurrensen om eleverna är stenhård.

De stora förlorarna är välfungerande kommunala skolor som förlorar elever och därmed resurser. Samtidigt som de står kvar med skolpliktansvaret eftersom alla barn har rätt till en plats på en skola i närheten av bostaden. En ekvation som inte går ihop.

Inger Stark (v)

ledamot i utbildningsnämnden i Stockholm

Susanna Brolin (v)

ersättare i utbildningsnämnden i Stockholm