ÅSIKT

Ohälsan bland de unga är ett dolt samhällsproblem

”Vi behöver prata mer om de viktiga utmaningar som inte får tillräckligt utrymme i talarstolarna”

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är ytterst sällan man träffar en politisk företrädare som inte påstår att de vet vad som rör sig ute i folkdjupet. Men hur kommer det sig att så få politiker talar om dolda samhällsproblem? Det vill säga problem som många möter men som inte alltid är så lätta att beskriva. Ett exempel på ett sådant är unga människors ohälsa.  

De allra flesta ungdomar mår bra och trivs med sig själva, låt oss inte glömma det. Det får dock inte hindra oss från att se dem som inte gör det. Särskilt inte när de verkar bli allt fler. Ungdomsstyrelsen larmade senast för ett halvår sedan om ungas ökade psykiska ohälsa. Närmare hälften av flickorna upplever i dag ångest, ängslan eller oro. Det gör kvinnor mellan 16–24 år till den grupp i samhället som i högst grad upplever psykisk ohälsa. 

Hur väl märks detta samhällsproblem i den politiska debatten? En enkel indikation ges genom att följa riksdagsledamöternas verksamhet. En sökning på riksdagens hemsida visar att frågan om flickors psykiska ohälsa har behandlats nio gånger sedan årsskiftet. Detta går att jämföra med till exempel Ansvarskommitténs förslag till ny regionindelning. Många medborgare vet inte ens vad Ansvarskommittén är för något. Trots det har frågan behandlats vid åtta gånger fler tillfällen än flickors psykiska ohälsa under samma period.  

Varje år tar 30–40 unga personer mellan 15 och 19 år sina liv. Sedan årsskiftet har problemet med självmord bland yngre behandlats drygt 50 gånger i riksdagen. Ändå har frågan om hushållsnära tjänster upptagit grälsjuka socialdemokraters sinne så till vida att det behandlats nästan dubbelt så många gånger. 

Det går naturligtvis att avfärda detta som en helt ovetenskaplig undersökning. Och här är varken systematiska processer eller vetenskapliga teorier inblandade. Vi är dock övertygade om att det här faktiskt säger något om det politiska klimatet i Sverige.  

Vi moderater kan inte förändra hela det politiska Sverige men vi kan förändra oss själva. Därför har vi nyligen inlett vår största satsning hittills på att fram till valet 2010 genomföra 3?000 besök ute i välfärdsverksamheterna för att lyssna till medarbetarna. Vi har även inlett ett arbete med att studera just ungas villkor.   

Vi behöver prata mer om de viktiga utmaningar som inte får tillräckligt utrymme i talarstolarna. Ofta är det just de människor som behöver höras som har svårast att göra sina röster hörda.

Om Sverige ska vara ett land där alla röster hörs är det hög tid att bryta tystnaden kring de dolda samhällsproblemen.  

Per Schlingmann

partisekreterare (m) 

Magdalena Andersson

ordförande för m-kvinnorna

och ledamot i socialutskottet