ÅSIKT

”Kritiken mot svenskt bistånd orättvis”

Agnes Nygren: Våra biståndspengar bidrar visst till självbestämmande och att utrota hunger

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Kritiken mot det svenska biståndet till enskilda organisationer har varit hård det senaste året. Riksrevisionen har, i flera fall felaktigt, riktat skarp kritik mot en rad organisationer. Men den långa listan av lyckade exempel på bistånd når alltför sällan ut i media. Exempel som det jag ska berätta om nu, på om hur biståndpengar bidrar till självbestämmande och företagsamhet i Sydafrika är kanske inte tillräckligt intressanta?

14 år har gått sedan Mandela svor presidenteden inför det fria sydafrikanska folket. En av de första reformer African National Congress, ANC, tog sig an var omfördelningen av mark. Apartheidregimen hade genom tvångsförflyttningar och rasistisk lagstiftning lagt beslag på cirka 80 % av landets mark. Utvecklingen har dock gått mördande långsamt och idag har endast 3–4 % av marken omfördelats.

Organisationen Border Rural Committee, BRC, tog initiativ till en annorlunda modell. I en av de större före detta Bantustansen, de områden dit de svarta tvångsförflyttades, ligger byn Cata. BRC stöttade byborna i Cata i deras långa kamp om kompensation för förlorad mark.

Kompensationen kunde mottas i 3 former:

1. Via återgivande av samma mark man förlorat.

2. En ny bit land.

3. Kompensation i form av pengar.

Tyvärr har inget av alternativen slagit särskilt väl ut. Mycket få har fått tillbaka marken de en gång ägde då vita markägare vägrat sälja sina produktiva markandelar. Att bli tilldelad en annan bit mark har ofta inneburit dålig mark. Därmed har pengakompensationen fått störst genomslag.

Problemet med att ge fattiga människor en klumpsumma i handen är att pengarna med största sannolikhet inte kommer investeras i långsiktiga satsningar. Behovet av kortsiktiga investeringar och snabba förbättringar av individens livssituation är helt enkelt för stort.

Kompensationen som betalades ut till byborna i Cata delades i stället upp i två delar – hälften av pengarna skulle gå till de berörda individerna och hälften skulle gå till en fond. Fonden avsattes till utvecklingsarbete gynnsamt för hela byn. I förhandlingarna tilldelades organisationen BRC administrationsansvar över utvecklingsprojekten.

För BRC var det viktigt att byborna själva styrde sin egen utveckling. Därför upprättades en utvecklingskommitté bestående av byborna själva som beslutar om och övervakar projektens fortlöpande. Med kompensationen och med kommitténs hjälp har en samlingslokal och tre nya klassrum byggts, ett skogsbruk samt ett jordbruksprojekt startats.

Projekt som under de senaste 7 åren minskat arbetslösheten med 22 procent och säkrat tillgången till mat då antalet bybor som uppger att de äter minst två gånger om dagen ökat från 55 till 99 procent och för första gången på 50 år härrör största delen av byns inkomster från socioekonomiska aktiviteter inom Cata.

Tyvärr är Cata ett undantag i Sydafrikas jordpolitik. Ägarstrukturerna generellt ser i mångt och mycket likadana ut som under apartheiden. Fattigdomen och klyftorna har ökat och behovet av lösningar för resursomfördelning är stort.

Som tongången nu går i den svenska biståndsdebatten finns det fog att oroa sig för framtida stöd till organisationer som BRC. Planering, integrering och implementering är arbete som kräver tid, energi och engagemang. Resurser som den sydafrikanska staten hittills misslyckats leverera men som denna enskilda organisation lyckats mycket väl med.

Ett starkt civilsamhälle är en viktig komponent i såväl demokratiseringsprocesser som fattigdomsbekämpning och bör därför ges så stort stöd som möjligt. Ett stöd som egentligen bara kan kanaliseras via enskilda organisationer, som befinner sig på den lokala gräsrotsnivån.

Att hungern utrotats i Cata kan delvis tillräknas dig och mig – svenska skattebetalare. BRC är nämligen samarbetspartner med den svenska solidaritetsrörelsen Afrikagrupperna som i sin tur är en av SIDA:s ramorganisationer.

FAKTA

Det finns också lyckade exempel på bistånd. Om bistånd ges via enskilda organisationer, som befinner sig på den lokala gräsrotsnivån finns bästa förutsättningen att lyckas.

Svenska skattebetalare har hjälpt till att utrota hungern i byn Cata i Sydafrika, skriver Agnes Nygren som nu är rädd för att den kritik som riktas mot Sidas biståndsarbete drabbar de bästa projekten som ofta kräver mest samordning, tid och pengar.

Dagens debattör

Agnes Nygren

26 år, Göteborg.