Njut av att vara arbetslös

Nej, dessa människor mår till stor del dåligt för att de tror det är förbjudet att uppskatta sådant som faktiskt kan vara bra med att vara arbetslös. För var livssituation har sina för- och nackdelar, så även arbetslösheten.

Att få tid till att ägna sig åt träning och friluftsliv, att inte behöva välja bort barn och vänner, att för en tid kliva ur ekorrhjulet och få vara något mer än en god konsument kan, åtminstone under en begränsad tid, kompensera de förluster som avsaknaden av en anställning innebär.

Dessa möjligheter till en förhöjd livskvalitet, som finns där inom räckhåll för varje arbetslös, är något ytterst få tillåter sig att njuta av. Risken att betraktas som arbetsskygg i en kultur där identiteten så hårt är kopplat till prestationen är för stor.

Men att välja bort saker som får en att må bra under den pressade situation som arbetslöshet innebär är ett ofantligt misstag – för vem tjänar på att den arbetslöse mår dåligt?

Samhället bör därför omprioritera de resurser man satsar på de arbetslösa. I stället för att bara lära dem att söka jobb bör man se till att de mår bättre såsom arbetslösa.

Den som befinner sig utanför arbetsmarkanden bör få tydliga signaler om att det är ok att ligga kvar en stund i bubbelpoolen innan man fyller i nästa ansökningshandling. För endast genom att må bra kan de resurser frigöras som gör att de arbetslösa når sina mål.

Vi bör därför lära de arbetslösa i att hantera sin situation. Starta kurser där man låter dem förstå att deras människovärde är intakt trots frånvaron från arbetslivet. Men framför allt: låt dem inse att det är bra för dem att njuta av sådant som de just nu har möjlighet till.

För arbetslösheten är här för att stanna, den är en del av det ekonomiska systemet. Så länge vi inte vill ha ett totalitärt system som i de forna öststaterna, där en stor del av jobben ändå var konstruerade, kommer det alltid att finnas ett gäng därute som inte har arbete.

En nollvision kring arbetslöshet är en utopi, ett feltänk som stigmatiserar de arbetslösa.

Alltså är det inte dem som är utan jobb vi ska ändra på – vårt ansvar är istället att få dem att må så bra som möjligt. I förlängningen kommer detta att leda till bättre hälsa bland de utanför arbetsmarknaden.

Den som trivs med livet är naturligtvis också attraktivare för en arbetsgivare att anställa än den som utstrålar uppgivenhet och dålig självkänsla.

Låt oss hoppas på en framtid där fler människor inser att en fast anställning inte är den slags trygghet de egentligen behöver. Låt oss skapa en rörligare arbetsmarknad, där den som tappat lusten men ändå biter sig fast i sin stol och gör ett dåligt jobb vågar släppa taget och hitta fram till något bättre.

Arbetslöshet skulle med rätt inramning inte behöva vara ett tillstånd att skämmas över, utan en plats där de flesta människor hamnade någon gång under sin livstid utan att se det som ett egentligt problem.

Visst är det intressant att för 100 år sedan var de mest privilegierade de som ägnade dagarna åt enbart nöjen och lättja medan de som slet 12 timmar per dygn var de drabbade. I dag är det som bekant tvärtom – de mest upptagna är de mest avundsvärda.

Det är lätt att inse att den känsla av att vara offer som arbetslösa drabbas av till största delen är en social konstruktion. Och har vi lyckats inbilla dem att de är värdelösa kan vi likväl vända på föreställningen och låta dem bli en tillgång för samhället.