ÅSIKT

Vem äger dina spermier?

Torbjörn Tännsjö: Biobanker ska strunta i vad man gör med sitt bilologiska material

DEBATT

En cancersjuk man lät frysa in sina spermier. Nu, när han är färdigbehandlad men inte frisk vill han ta ut dem från biobanken. Men sjukhuset vägrar lämna tillbaka spermierna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Om inte Sahlgrenska ändrar sig bör Socialstyrelsen och regeringen ingripa för att ändra lagen så att det är självklart att människor kan återfå sitt eget biologiska material, skriver Torbjörn Tännsjö.

En man på västkusten insjuknade i cancer. Innan han genomgick behandlingen som hotade att göra honom steril, lät han frysa in spermier vid en klinik på Sahlgrenska universitetssjukhuset för fertilitetsbehandling. Avsikten var att behålla spermier i reserv, för att kunna sätta barn till världen senare. Behandlingen är nu klar, men prognosen för patienten är dyster. Det bedöms att han inte kommer att överleva. Han begär ändå att få ut sina spermier från den frys, där de förvaras.

Denna frys är i lagens mening en ”biobank”, och hanteringen regleras av en särskild lag. Biobanker fungerar inte som vanliga banker, där den som sätter in något också har rätt att ta ut det. Lagen ger dig rätt att begära att det du insatt i en biobank förstörs, det är också noga reglerat för vilka forskningsändamål det du insatt får användas. Här har du rätt att själv bestämma. Inget sägs emellertid om någon rätt att få ut materialet för eget bruk. Det ser ut som om mannen som vill ha tillbaka sina spermier får avslag på sin begäran. Sjukhuset vill inte lämna ut hans spermier. Socialstyrelsens jurister har yttrat sig, i allmänna ordalag i frågan, och detta yttrande ger inte patienten någon självklar rätt till de egna spermierna. Hur är detta möjligt?

Oviljan att ge mannen tillbaka hans spermier hänger samman med misstanken om att han vill bruka dem för att sätta barn till världen. Söker han stöd vid en fertilitetsklinik för att göra det, är det olagligt. Det är en besynnerlig lag. Sådan samhällelig paternalism drabbar oss medborgare i vår relation till vården så snart vi är svaga och skyddslösa. Det kan vara fråga om situationer då vi är döende och vill ha dödshjälp. Samhället säger nej. Sak samma gäller om vi har fertilitetsproblem. Denna svaghet straffas på ett liknande sätt. Riksdagen, Socialstyrelsen och läkare får avgöra om vi är lämpliga föräldrar eller ej.

Allt detta är enligt mitt förmenande förkastligt. Men i det aktuella fallet är det helt irrelevant.

Läkarna vid Sahlgrenska har låtit sig förledas att resonera på följande sätt. Om mannen sökte stöd för provrörsbefruktning med sin frysta sperma, så måste vi med stöd av lagen säga nej. Därför ska vi också vägra att utlämna hans sperma. Det är nämligen troligt att han kommer att använda den för att sätta barn till världen. Men döende människor har inte rätt att med sjukvårdens hjälp sätta barn till världen. Alltså förvägrar vi honom hans sperma.

Vad mannen begär är inte assisterad befruktning, utan bara att återfå sin sperma. Han är inte skyldig berätta varför. Det är förstås troligt att han vill använda den för att sätta ett barn till världen. Men det kan han i så fall göra utan assistans av sjukvården. Och någon lag som förbjuder döende människor att sätta barn till världen utan sjukvårdens hjälp finns lyckligtvis inte.

Socialstyrelsens jurist konstaterar att det inte i lagen finns något sagt om att patienter har rätt att för eget bruk återfå biologiskt material, som det låtit insätta i en biobank. Det är sant. Men följer därav, att patienten inte har någon rätt att få ut sitt biologiska material?

Den som sätter in biologiskt material i en biobank, tycks bevara ett slags äganderätt till materialet. Man har rätt att när som helst kräva att det material man insatt ska förstöras. Man har långtgående befogenheter att bestämma över hur det får användas, för forskningsändamål o.s.v. Men bör det inte i så fall krävas särskilda skäl för att man inte ska kunna återfå materialet?

Jag har svårt att se hur Sahlgrenska sjukhuset eller Socialstyrelsen ska kunna säga nej till en begäran att återfå biologiskt material, annat än om det skulle vara mycket kostsamt och besvärligt eller förenat med medicinska risker. Inget sådant är tillämpligt i detta fall.

Sahlgrenska bör därför omgående göra mannen som vill återfå sin sperma till viljes. Om de vägrar bör Socialstyrelsen rimligen upphäva beslutet. Och regeringen bör skyndsamt utreda hur lagen om biobanker kan ändras, så att en uttrycklig rätt att återfå biologiskt material, då detta kan ske utan svårigheter eller risker, införs.

FAKTA

Dagens debattör

Torbjörn Tännsjö

61 år, Stockholm

professor i praktisk filosofi

Torbjörn Tännsjö