ÅSIKT

Vi är inga lata jävlar

Amanda Sjöswärd: Myten om oss 80-talister stämmer inte

Vi 80-talister vet att vi får ta i princip v ilket skitjobb som helst för att ta oss fram, skriver Amanda Sjöswärd. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra.
Foto: Johanna Pettersson
Vi 80-talister vet att vi får ta i princip v ilket skitjobb som helst för att ta oss fram, skriver Amanda Sjöswärd. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra.
DEBATT

Det pågår ständiga attacker mot oss 80-talister. Vi anklagas för att vara lata och bara vänta på att få ett programledarjobb.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men sanningen är att vi vet att vi måste ta vilket skitjobb som helst.

Extremt många av mina bekanta jobbar häcken av sig i Norge just nu och ett stort antal åttiotalister sitter dag in och dag ut och prackar på folk dyra saker på telefon för cirka 50 kronor i timmen, skriver Amanda Sjöswärd.

Vi i Generation Y är 80-talister. Och det vet ni väl vad det innebär. Myten säger att vi är ena lata jävlar.

Jag själv kan kissa blod på morgonen, men likt förbannat står jag på jobbet tio minuter senare med ett, något ansträngt, leende på läpparna. Ursäktandes om mitt lite besvärliga urinrör som ”bråkar lite med mig”. Jag råkar vara 80-talist. Och jag är inte ensam.

Anders Parment, författare för boken ”Genration Y – framtidens konsumenter och medarbetare gör entré” tror att unga förväntar sig att ha roligt på jobbet. Detta är ett påstående som jag dels kan förstå, men å andra sidan kan tycka är bisarrt.

Extremt många av mina bekanta arbetar just nu i Norge. Dom jobbar rent ut sagt häcken av sig, 13 timmar per dag på något fiskrenseri i ett främmande land.

Det finns ett stort antal åttiotalister som dag in och dag ut sitter och prackar på folk dyra saker på telefon, får höra att de är idioter och sen går hem och har ångest. Varje arbetstillfälle. Och för en lön på cirka 50 kronor i timmen. På vissa arbetsplatser saknas det till och med en grundlön. Massa skäll, inga pengar. Bara ett antal bortslösade timmar. Tror Parment att 80-talister tycker det är ett härligt jobb?

Jag är ganska så övertygad om att min generation vet att vi får ta i princip vilket skitjobb som helst för att ta sig fram. Det regnar inte direkt jobb, så att vi skulle sitta och vänta på programledarjobb är inte särskilt sannolikt. Problemet är lite större än Parment menar. Att få ett vanligt jobb i Sverige är svårt – att få drömjobbet är betydligt svårare. Båda innebär slit.

Själv blev jag så trött på att sitta och rulla tummarna, utanför arbetsmarknaden, då de bestämt sig för att stänga dörren för oss unga för länge sedan. Jag sitter i denna stund i ett rum i London där jag suttit i en vecka och redan fått tre jobb. Här släpps man in. Man får jobba hårt även här, men här får man i alla fall en chans att bli servitris. Och det är inget drömjobb. Ha roligt på jobbet, det vill alla, Parment. Både 80-talister och 60-talister. Det vi har gemensamt är att vi alla vet hur Sverige fungerar. Det går knappt ens att få något städjobb.

Vi 80-talister är varken blinda eller döva.

”70- och 80-talisterna har haft det ganska bra och aldrig varit utsatta för jobbiga saker”, säger David Eberhard, chefsöverläkare Norra Stockholms Psykiatri, i en tidningsintervju. Vad sa du, David?

Unga människor dör i cancer och trafikolyckor också i dag, precis som för tjugo år sedan. Det är vi inte beskyddade från. Döden kommer alltid vara det hårdaste slaget och att påstå att vi unga aldrig upplevt något jobbigt är mycket underligt sagt av en chefsöverläkare inom psykiatrin. Anorexi, någon? Tänkte väl det. Men nä minsann. Vi 80-talister uppsöker tydligen sjukvård så fort vår pojkvän gör slut eller när vår hund dör. Och säkert är det så att fler människor söker vård i dag än för 30 år sedan. Men jag skulle vilja påstå att det inte har något att göra med att vi tycker det är kul. Snarare att vi behöver det. Precis som människor kanske behövde det för 30 år sedan, men inte hade tillgång till vård på samma sätt.

Generation Y är alltså i desperat behov av vård så fort vår värld skakar till en aning, vi tror att jobb ska vara en rolig hobby och dessutom är vi lata. Den människa som beskrivs här finns utan tvekan. Den finns i några 80-talister, precis som den finns i några 60-talister och alla andra generationer som satt sin fot på jorden.

Lata personer finns i dag, precis som för 20 år sedan.

Många i Generation Y bränner ut sig för att de jobbar så hårt. Det är knappast kul. Vare sig man är en ”ambitiös” 60-talist eller en ”lat” 80-talist.

Frågan är vem som är latast? Den som jobbar hårt för att till slut få arbeta med något man tycker är roligt, eller den som kliver rakt in i pappas fotspår och jobbar 9 till 5 till pensionen. Det beror kanske på vem man frågar.

FAKTA

Dagens debattör

Amanda Sjöswärd

19 år, servitris,

London

Amanda Sjöswärd