ÅSIKT

Jag får ingen a-kassa, inget jobb, ingen skola – skärp er politiker!

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Jag är 22 år och har sedan gymnasiets slut 2005 bråkat fram och tillbaka med arbetsförmedling och kommun.

Jag har varit i kontakt med socialen för att överhuvudtaget få in några pengar, men har fått svaret att jag gott kan leva på min sambo.

Var arbetslös fram till december 2005 då jag fick en praktikplats. Praktiken ledde till jobb på ett demensboende för gamla, men i april 2006 blev jag gravid och fick då inte vara kvar. Jag var nu tillbaka på ruta ett eftersom jag inte hade jobbat de sex månader som behövs för att kunna stämpla.

I december 2006 fick jag min dotter och har nu varit mammaledig till augusti 2008.

Nu står jag här igen.

Jag tog kontakt med arbetsförmedlingen för att skriva in mig så fort min dotter hade börjat på dagis, jag skulle väldigt gärna vilja ha CE-körkortet, en framtid som lastbilschaufför är min stora dröm här i livet.

Svaret jag fick när jag kom dit var. ”Jag tycker inte du platsar som inskriven hos oss för du har ju hela din framtid utstakad för dig, du vet vad du vill och vi kan inte hjälpa dig med det, för du har vart arbetslös för kort tid och sen tillämpar vi inte utbildningar för de under 25 år. Sen har du ju din man, han tjänar så pass bra så ni klarar er på bara hans lön.”

Jag gick hem och grät!

Jag har inte rätt till a-kassa för jag har inte jobbat de antal timmar och veckor som behövs för att vara berättigad, så jag lever just nu på ingenting … jag har min dotters barnbidrag på 1 050 kronor i månaden, som ska gå till kläder och blöjor och mat till henne.

Jag har tur som har min man att luta huvudet mot, men det är knappt så det går runt varje månad.

Nu har jag sökt en yrkesförarutbildning inom komvux och hoppas nu att jag ska få ett positivt besked därifrån då denna kurs är studiemedelsberättigad.

Men kommer jag inte in så står jag där på ruta ett igen, utan jobb men med ett gymnasiebetyg i handen, utan någon speciell yrkeserfarenhet eftersom man i dagens samhälle inte verkar få pröva på att gå ut i arbetslivet, utan man ska ha yrkeserfarenhet på cirka tre år och vara över 25 för att ha chans att få ett jobb i dag.

Helt sjukt – politikerna säger att de ska satsa på ungdomarna men gör helt tvärtemot!!

Skärp till er och håll vad ni lovar!

Rebecka Lundwall, 22 år, Huddinge