ÅSIKT

Satsa på lärarna

Gunnar Ohrlander: Ingen skola kan bli bättre än sina lärare

DEBATT

Kommer vi, om sossarna vinner nästa val, att få en återgång till de pedagogiska svanhoppen ner i leran? Socialdemokraternas reaktion på utredningen om lärarutbildning kan tyda på det.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men arbetarrörelsen måste inse att den inte behöver utgöra en enkel reflex på Jan Björklund, skriver Gunnar Ohrlander.

Foto: Mats Strand

Lärarutbildningen ska, enligt utredaren Sigbrit Franke, läggas om, antagningen skärpas och högre krav ställas på de blivande lärarna.

För Metta Fjelkner, Lärarnas riksförbund, blev utredningen något av en skrällseger.

Men den socialdemokratiska talesmannen, Marie Granlund, är kritisk. Bakom kritiken verkar sossarnas gamla beröringsskräck när det gäller kunskap i skolan spela en roll.

Lärarutbildningen är strategisk. Konsultfirman McKinseys stora studie (maj 2006 till mars 2007) av framgångsrika skolsystem i den industrialiserade världen visar att den enda faktorn med positivt samband är kvaliteten på lärarna.

Två tusen miljarder dollar satsades på utbildning i de undersökta länderna 2006 utan några märkbara förändringar. Varken små klasser, friskolor eller dyra reformer skapade bättre skolresultat.

Ett utbildningssystem kan aldrig bli bättre än sina lärare.

Under senaste halvåret har jag arbetat med en bok om lärare, skola och skolpolitik. Med stigande bestörtning har jag intervjuat lärarstudenter, politiker och lärarutbildare.

Enligt Hans Albin Larsson, ordförande i Historielärarnas förening och överdirektör i den nya Skolinspektionen, beror missförhållandena på att ett fackpedagogiskt etablissemang, allmändidaktikerna, styrt och ställt under många år. Lärosätena har vägrat lära ut hur man bedömer elevers resultat och hur man sätter betyg. När Högskoleverket krävde en ändring blev resultatet frivilliga kurser som leddes av betygsmotståndare.

Likaså har det varit frivilligt att som blivande lärare studera hur man lär barn läsa, skriva och räkna.

Thomas Östros hävdar att den stora bromsklossen för utveckling av skolan har varit det pedagogiska etablissemang som framför allt funnits inom lärarutbildningen och den pedagogiska forskningen.

–?Lärarutbildningen har varit en självständig kraft och fungerat som ideologiproducent, säger han.

Det handlar om en sorts frimureri som haft stort inflytande ända sen reformerna på 1960-talet. De har suttit med i varenda utredning som sekreterare eller sakkunniga. De har funnits vid ministrarnas sida som när Göran Persson genomförde kommunaliseringen, Ulf P Lundgren, eller då Ylva Johansson utsåg Olle Holmberg till politiskt sakkunnig. Han var en av de mest extrema förespråkarna för 1970-talets pedagogiska idéer och blev senare rektor för lärarutbildningen i Malmö, en av de utbildningar som fått hårdast kritik av Högskoleverket.

Socialdemokraterna är kluvna. LO har börjat röra på sig under det rosa täcket. Irene Wennemo, chef för Arbetslivsenheten, pekar på försumligheter i yrkesutbildningen.

Det är hög tid att socialdemokratiska arbetare slutar skämmas över sin bakgrund. Om sonen till en elektriker har följt i pappas fotspår och själv valt samma yrke har det setts som ett misslyckande.

Alla har velat byta klass, men vem ska i så fall göra jobbet?

Den socialdemokratiska partiledningen har försökt lägga om skolpolitiken men fått stryk på två kongresser när det gäller nationella prov och betyg. I våras gjorde Mona Sahlin självkritik på LR:s kongress och pekade på att partiet felaktigt hade ställt omsorg och socialisation i motsättning till skolans uppgift att meddela kunskap.

”Vi förlorade faktiskt valet på den här frågan”, sa hon.

Ingen skola är bättre än sina lärare. Därför är den socialdemokratiska reaktionen på Sigbrit Frankes utredning oroande. Har Mona Sahlin backat från sin självkritiska hållning och kommer vi, om sossarna vinner nästa val, att få en återgång till de pedagogiska svanhoppen ner i leran?

Arbetarrörelsen måste inse att den inte behöver utgöra en enkel reflex på Jan Björklund. En upplyst och framåtblickande skolpolitik sysslar varken med drill eller mekanisk inlärning. I stället gäller det att återvinna så mycket självförtroende att man vågar stå för en skola där eleverna mår bra därför att kunskapen satts i centrum.

FAKTA

Dagens debattör

Gunnar Ohrlander

69 år, Stockholm,

författare och debattör

Gunnar Ohrlander