ÅSIKT

Det finns inga  hopplösa fall

Hübinette & Riddez: Satsa på behandlingshem för unga – det lönar sig

En tonårsflicka får hjälp av polisen att ta sig till Tillnyktringsenheten.
En tonårsflicka får hjälp av polisen att ta sig till Tillnyktringsenheten.
DEBATT

Ungdomar med svår psykiatrisk problematik behöver omedelbart stöd. Men nu när vi går in i en lågkonjunktur så kan vi se att kraven på besparingar kommer att öka och resurserna minska. Det är mycket kortsiktigt och kontraproduktivt att försöka spara på den här gruppen ungdomar. Kostnaderna skjuter i stället i höjden när de kommer till fängelser eller skrivs in i den slutna psykiatrin.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vi som arbetar med de här ung­domarna vet att vi kan hjälpa dem – om vi bara får. Men pengarna räcker ­inte till, skriver Mia Hübinette och Daniel Riddez.

En rad ungdomar med mycket svåra problem lämnas utan hjälp i Sverige. Det handlar om trasiga, destruktiva och självutplånande ungdomar i akut behov av hjälp och stöd.

Allra värst är det för ungdomar med svår psykiatrisk problematik som gör det omöjligt för dem att bo hemma och som ofta inte har någon som kan tala för dem. Dessa ungdomar behöver omedelbart stöd; de har isolerat sig, går inte i skolan och driver i många fall vind för våg.

Nu när vi går in i en lågkonjunktur med sämre ekonomi för kommunerna och samhället så kan vi enkelt se att det kommer att bli ännu värre. Kraven på besparingarna kommer att öka och resurserna minska.

Vi som arbetar med de här ungdomarna vet att vi kan hjälpa dem – om vi bara får. Men pengarna räcker inte till.

Vi möter handläggare som med förtvivlan tvingas acceptera att det inte finns några pengar till insatser för de här extremt utsatta unga människorna. De går vidare till sina chefer i förvaltningarna som med samma förtvivlan tvingas konstatera att det inte finns budget för att rädda dem.

Då är ändå lagen helt klar: Dessa ungdomar har rätt till den hjälp de behöver.

Det är dessutom mycket kortsiktigt och kontraproduktivt att på det här sättet försöka spara på den här gruppen ungdomar. Kostnaderna skjuter i stället i höjden när de kommer till fängelser eller skrivs in i den slutna psykiatrin. En ungdom i ett våra behandlingshem kostar i snitt 3?300 kronor om dygnet medan en ungdom som lever på kriminalitet enligt en skattning av BRÅ kostar samhället cirka 19?000 kronor om dygnet. Och då är det mänskliga lidandet inte räknat.

Vi vet att det enda sättet att spara pengar och resurser är att satsa på behandlingarna och utveckla kvaliteten. Det är bara så man kan uppnå en reell, långsiktig besparing och inte dölja kostnader genom att skjuta upp dem och/eller flytta dem till andra budgetar. Det är klarlagt, inte bara inom vårt verksamhetsområde, att det enda som ger de stora besparingarna är hög kvalitet.

Men för att kunna genomföra det måste man veta vad som fungerar. Därför har vi gjort en vetenskapligt grundad undersökning av vad som hänt med några av de ungdomar som genomgått behandling på våra behandlingshem och hur de i dag ser på tiden där.

Resultatet av undersökningen inger stort hopp för framtiden:

Av 17 ungdomar som avslutade sin behandling för knappt fyra år sedan så arbetar eller studerar 12 av dem i dag. Två av dem är arbetslösa, vilket är på samma nivå som bland snittet för svenska ungdomar mellan 20 och 24 år.

Enbart tre av de 17 har sin inkomst av sjukpenning eller socialbidrag och ingen av dem är i dag inskriven inom den slutna psykiatriska vården.

Då ska man komma ihåg att samtliga dessa ungdomar hade mycket svåra problem när de skrevs in på Magelungens behandlingshem och att det handlar om ungdomar som ofta genomgått många insatser från socialtjänsten och psykiatri som varit otillräckliga. Rapporten visar att placeringen på behandlingshem har givit dem nya möjligheter.

I genomsnitt hade ungdomarna i undersökningen varit inskrivna på behandlingshemmen i 21 månader och i snitt gjordes uppföljningen 44 månader efter att de lämnat Magelungen.

Därför kan vi på Magelungen som arbetar med just dessa, de mest utsatta ungdomar visa att det inte finns några hopplösa fall.

Men det är viktigt att många fler, och större forskningsarbeten utförs. Vi måste lära oss mer om vad som händer vid olika behandlingsformer, vi måste kunna veta att resultaten är långsiktiga.

Först då kan vi få helhetslösningar och, vilket är det viktigaste av allt, faktiskt kunna hjälpa några av de som har det svårast av alla.

FAKTA

Dagens debattörer

Mia Hübinette

47 år, Stockholm

vice vd Magelungen

Daniel Riddez

47 år, Stockholm

vd Magelungen

Magelungen är ett personalägt aktiebolag med olika behandlingsverksamheter och skola.