ÅSIKT

Får jag lov att dö?

Emmy Pettersson: Rätten till mitt liv innebär också rätten till min död

DEBATT

Dödshjälp är alltid aktuellt – och omdebatterat. Ska man eller ska man inte få dö om man vill?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

För mig är frågan inte komplicerad och borde inte ens vara särskilt kontroversiell.

Dödshjälp, också kallat ”eutanasi” kan delas upp i tre delar. Det ena är aktiv dödshjälp vilket innebär att man ger patienten höga doser av morfin eller annat preparat så att de somnar in. Passiv dödshjälp innebär att man stänger av allt som bidrar till att hålla patienten vid liv vilket kan innebära en respirator eller dropp. Det tredje är läkarassisterad dödshjälp vilket innebär att läkaren skriver ut dödliga doser medicin som patienten sedan får ta själv. Passiv dödshjälp är tillåtet i Sverige, men inte de andra.

Jag förespråkar att all dödshjälp ska bli tillåtet. 

Hundar är ett exempel på varför dödshjälp borde bli tillåtet. När en hund blir sjuk och lider låter man avliva den. Det går fort, det är fridfullt och det gör inte ont.

Om det är okej att bestämma över ett djurs liv, varför är det då inte okej att bestämma över sitt eget? 

Jag tycker att alla har rätt att bestämma själva när ens tid är kommen. Vill man inte lida av en hemsk sjukdom som förr eller senare leder till döden tycker jag faktiskt att man inte ska behöva göra det. Själva dödsögonblicket gör inte ont, det är dödsångesten och väntan på döden som många gånger är det värsta. Att få leva är en rättighet, men likaså är det att få dö.

Självklart ska det finnas restriktioner, man ska inte kunna gå in på lunchrasten och beställa tid för att dö. Att säga adjö från världen är ett tufft och svårt val, det är inte ett beslut som man vaknar upp med en morgon.

Överlag tycker jag att man i västvärlden borde sluta ha döden som ett tabubelagt ämne. Vi ska alla dö och om vi inte hade tabustämplat ämnet hade dödshjälp inte heller ansetts vara så kontroversiellt.

Dödshjälp anses som oetiskt. Vad är oetiskt med att få igenom sin sista vilja? Om jag gör ett självmordsförsök men i stället hamnar på akuten är det ingen som skäller på mig eller kastar mig i fängelse. Visst anses det tragiskt att jag vill dö, men inga åtgärder vidtas. Men om jag inte kan begå självmord men ändå vill avsluta mitt liv, då är detta oacceptabelt. Detta är dubbelmoral.

Kommer jag att betraktas som en börda? Kommer läkarna sända mig till döden om jag har en tuff sjukdom? Blir mitt liv mindre värt? De tre frågorna är tre orosmoment när man diskuterar med en person som är emot dödshjälp. Vissa drar till och med paralleller till naziregimen i Tyskland där folk mördades som ansågs vara en börda för nationen. Kommer dödshjälp ens att fungera i dagens samhälle?

Just nu fungerar dödshjälp redan i länder som Holland och Schweiz. Tvärtemot vad många trodde har inte alla som drabbats av en förkylning eller depression begärt dödshjälp. Det är ytterst få som är beredda att avsluta sina liv och har en önskan om att dö, men de få som har det borde utan tvekan få det.

Ett argument som jag har hört mot dödshjälp är att ”en människa som vill ha hjälp att dö, är aldrig i psykiskt normaltillstånd”. Kanske stämmer det. Eller så är det vår kultur det är fel på som inte kan se att man vill avsluta sitt liv. Vill någon dö så menar motståndarna bara att han/hon inte är i psykiskt normaltillstånd.

Att säga nej till läkarhjälp och att få dö i ensamhet är helt i sin ordning enligt Sveriges lag. Varför är det då inte okej att i stället för att gå hem och vänta i kanske en, två eller sex månader på döden få en spruta och somna in?

Statistiken om dödshjälp varierar. I de senaste undersökningarna är mindre än 20 procent av svenskarna helt emot dödshjälp. Trots detta driver inte några av partierna frågan. Men om dryga 80 procent vill legalisera dödshjälp borde i alla fall något parti driva frågan, för när allt ställs på sin spets så är det faktiskt meningen att partierna ska representera svenska folkets vilja.

I mina ögon är dödshjälp ett medel att ge oss friheten att välja. En frihet som jag vill ha. För när jag tänker på det så borde väl alla tycka en och samma sak:

Rätten till mitt liv innebär också rätten till min död.

FAKTA

Dagens debattör

Emmy Pettersson

17 år, studerande,

Göteborg

Emmy Pettersson