ÅSIKT

Direktörerna hjälper bäst

Theo Martins: Näringslivets toppar behövs i välgörenhets- organisationerna

VÄLGÖRARE Percy Barnevik ger mikrolån till fattiga kvinnor i Indien så att de kan starta eget.
Foto: HAND I HAND
VÄLGÖRARE Percy Barnevik ger mikrolån till fattiga kvinnor i Indien så att de kan starta eget.
DEBATT

Percy Barnevik stöder salladsodlingar i Indien, Dan Olofsson hjälper aidsdrabbade barn i Afrika – de anför den nya välgörenheten, direktörerna som tar ett personligt socialt ansvar. Och de gör det bättre än hjälporganisationerna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Med näringslivsfolkets intåg i välgörenhetsbranschen ökar inte bara kraven på intäkter utan också på att bidragen kanaliseras till effektiva projekt med störst potential, skriver Theo Martins.

VÄLGÖRARE Bill Gates har skänkt hundratals miljoner kronor till bland annat aidsforskning. Näringslivstopparnas välgörenhetsengagemang effektiviserar branschen, skriver Theo Martins.
Foto: AP
VÄLGÖRARE Bill Gates har skänkt hundratals miljoner kronor till bland annat aidsforskning. Näringslivstopparnas välgörenhetsengagemang effektiviserar branschen, skriver Theo Martins.

För några år sedan började man tala om CSR, corporate social responsability, alltså företag som tar ett socialt ansvar. I dag finns det få bolag som inte ägnar sig åt något sådant engagemang. Självaktningen inför anställda, kunder och andra intressenter tål inte detta.

Är engagemanget äkta? Naturligtvis ser det snyggt ut att bygga upp ett dagcenter för behövande barn i Brasilien när man har sin största kund där. Det passar in i den kommersiella agendan helt enkelt. Men i de flesta fall är svaret förmodligen ja. Ägare, ledning och anställda vill först och främst göra gott och kanaliserar därefter sin vilja till ett projekt som de har någon form av anknytning till.

Nu finns det en ny intressant och tydlig trend i trenden. Nu ökar det personliga engagemanget hos de företagsledare som tidigare enbart skrivit under den framlagda CSR-planen.

ISR är här. Individual social responsability, individuellt socialt ansvarstagande, står högt upp på agendan hos vd:arna.

Nu ser vi flera av näringslivets vd:ar visa hur de bidrar till en bättre värld för fattiga människor. Percy Barnevik arrangerar mikrolån till symaskiner och salladsodlingar i ett av Indiens allra fattigaste hörn. Sigmas Dan Olofsson bygger upp skolor och hjälp för aidsdrabbade barn i Afrika. Laurent Leksell är ordförande i Stadsmissionen.

Internationella förebilder finns det fler av, framför allt i USA där filantropins fixstjärnor som Bill Gates och Warren Buffet donerar stora belopp till både forskning och hjälporganisationer.

Man kan fråga sig om vi har nytta av näringslivsfolk i välgörenhetsvärlden. Kommer deras engagemang att göra att konkurrensen mellan välgörenhetsorganisationerna hårdnar så mycket att vissa slås ut? Kommer allt mer att handla om hur mycket pengar man tjänar bottom line, och mindre om vad man gör för nytta?

Välgörenhetsorganisationerna har sitt ursprung i 1800-talets England där de fungerade som sysselsättning för en relativt sysslolös överklass. Även om de flesta av dagens i Sverige verksamma organisationer har ett helt annat ursprung så kom traditionen av grevinnedagis att exporteras hit och leva kvar alltför länge.

Först under det senaste decenniet har de ledande välgörenhetsorganisationerna i Sverige successivt börjat professionalisera sina organisationer. De senaste åren har flera näringslivsprofiler tagit plats i styrelserna. Professionella styrelser sätter press på effektivare organisationer och resultatet av detta har blivit mångdubblad omsättning för flera av de stora välgörenhetsorganisationerna.

Det ekonomiska resultatet blir allt viktigare. Ju mer man får in, desto mer kan man ge bort. Samtidigt måste man hålla kostnaderna i schack. Allt detta är man van vid och bra på i näringslivet. Att applicera denna kunskap och erfarenhet på en välgörenhetsorganisation är en kraftfull väg till tillväxt.

Konkurrensen har ökat och kommer att öka ännu mer. Som i alla andra branscher sker en strukturrationalisering även här: några få stora tar ledningen och växer kraftigt. Och visst, ett antal mindre kommer att slås ut, eller åtminstone föra en tynande tillvaro. Med näringslivsfolkets intåg i välgörenhetsbranschen ökar inte bara fokus på intäkter utan också på att bidragen kanaliseras till effektiva projekt med störst potential.

Kort sagt: erfarna personer från näringslivet behövs i välgörenhetsorganisationerna. Och de kommer mer och mer att välja att lägga sin tid på detta.

ISR är här.

FAKTA

Dagens debattör

Theo Martins

50 år, Lidingö

kommunikationskonsult, K-Street Advisors. Styrelseledamot i Anhörigfonden. Ordförande i valberedningen, SOS barnbyar.

Theo Martins