ÅSIKT

Vart tog valfriheten vägen för de gamla?

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Gör de sista åren så ljuva som möjligt.
Foto: Foto: JUPITER IMAGES
Gör de sista åren så ljuva som möjligt.

”Låt de sista ljuva åren bli de bästa i vårt liv ...”

Vilken fantasifull galning har skrivit något så fånigt? Har den människan aldrig varit inne på en geriatrisk avdelning eller ens ett äldreboende? Vem kan se det ljuvliga i att mer och mer försvinner ur ens liv? Nu menar jag inte bara ledvätskan i knäna och minnet, de gamla vännerna går också bort och det blir ensamt för många.

För många år sedan kom en proposition om att äldre skulle ges valfrihet vad gäller boende. Tidigare tvångsflyttades äldre till kommunala boenden: fattighus och senare ålderdomshem. Sedan upparbetades hemtjänsten och nu är det nästan lögn i livet för äldre att komma in på ett äldreboende, hur gärna de än vill.

Vart tog valfriheten vägen?

En man, över 90 år gammal, tyckte att det blev väldigt tyst och ödsligt att sitta hemma i lägenheten men han ansågs för frisk för att få plats på ett äldreboende. Han hade turen att ha en son i en annan kommun där det fanns plats för honom.

Och om ett par har bott tillsammans en massa år måtte de väl kunna få bestämma själva om de vill fortsätta med det även om en av dem orkar stå upprätt?

Måste en kroppsligt något så när frisk, gammal människa bli helt nedbruten?

Min mamma tyckte också att det blev tyst och ensamt i lägenheten, hon började hallucinera och se saker som inte fanns och blev rädd och deprimerad. Mamma hade tur och vältaliga anhöriga och hon fick ett trivsamt rum på ett äldreboende. Tack vare det fick mamma en lugn och värdig avslutning på sitt liv.

Den som inte har anhöriga undrar jag hur det går för, lyssnar någon alls på en äldre, ensam människa? Och hur många äldre har kraft och ork att tala för sig? Det är utmärkt med hemtjänst, givetvis, för dem som vill bo hemma och känner att de klarar det, fysiskt och psykiskt.

Låt oss försöka göra de sista åren hyfsat bra för alla, inte bara för dem med gott om pengar. Utförsäljningen av vård och omsorg måste stoppas, ingen ska tjäna pengar på något som de flesta förr eller senare måste ta del av. Privata initiativ har sin grund i att tjäna pengar, vad annars?

Ljuva lär de inte bli, de sista åren, och inte de bästa åren i livet heller, men med gemensamma ansträngningar kan vi göra det bästa möjliga av dem. Och låt oss för allt i världen inse att äldre människor är individer och lika olika varandra som yngre, inte en skock som kan fösas hit och dit där det bäst passar samhällsekonomin för tillfället.

Ing-Marie Nilsson, 69