ÅSIKT

”Inför riktade sanktioner mot Kuba”

Mikael Eriksson, fredsforskare: USA:s blockad av Kuba har gått i stå

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Foto: AP/Dado Galdieri

Nu när förändringens vindar blåser i det internationella systemet (senast med Kosovos självständighet), har den svenska regeringen ett gyllene tillfälle att skapa orkanvindar vad gäller Kuba.

Fidel Castro lät i tisdagens manifest klargöra att han stiger åt sidan till förmån för sin bror, kamrat Raoul.

Idag hålls det således val på Kuba.

Valet är emellertid inte fritt som i stater med demokratiska statskick, utan hålls av en socialistisk elit som bestämmer vad som är bäst för de proletära massorna.

Valet sker på partihögkvarteret och resultatet är givet på förhand.

Castros sidosteg innebär enligt Kubakännare inte att han lämnat scenen för gott. Ännu ett tag kommer han att figurera i de innersta politiska kamrarna där väggarna fortfarande är draperade i rött. Inte heller den amerikanske presidenten George W Bush tror på någon omedelbar reformering av den nuvarande kubanska politiken.

Men G W Bush – den 10:e i ordningen av amerikanske politiker som låtit sig bli nagelfard av Castros politik – har dock markerat att han gärna ser detta historiska tillfälle som en vändpunkt för massornas demokrati.

Liksom de konservativa i USA, som har all anledning att välkomna Castros avsked från den politiska scenen, har även den borgerliga svenska regeringen ett unikt politiskt tillfälle att markera i frågan.

Det kubanska folket har under närmare 45 år blivit utsatt för heltäckande politiska sanktioner från USA. Målet har varit att sätta en sådan press på regimen så att den socialistiska eliten skulle tvingas lämna scenen (i forskningen kallad en naiv teori).

Målet med de amerikanska sanktionerna enligt Ofac (Office of Foreign Asset Control, USA’s sanktionsmyndighet) är att isolera landet politiskt och finansiellt. Tycka vad vill om denna förda politik, forskningen pekar mot att eliten under en sådan sanktionspolitik ofta kommer undan, medan befolkningen uteslutande är de som hamnar i kläm.

Detta såg vi i Irak under Saddam Hussein, detta ser vi i Nordkorea under Kim Jong-Il.

Den svenska regeringen bör nu i stället aktivt verka för att riktade sanktioner införs mot Kuba.

Riktade sanktioner innebär att intelligent utformade sanktioner mot den elit som verkligen behöver genomgå en politisk beteendeförändring. Rent konkret kan det handla om reseförbud och frysningar av eventuella tillgångar placerade utomlands riktat mot den innersta kärnan av den sittande regimen.

Tidigare var en heltäckande blockad av Kuba en mer legitim politik, särskilt under Kalla kriget, men är i dag en restprodukt, en slagg. Den amerikanska politiken har gått i stå. Mycket prestige och lite nytänkande är symptomatiskt för den politik som förs. De som får lida är befolkningen under en dubbelt misslyckad politik (dels av regimen, dels av sanktionerna).

Genration efter generation av kubaner har fötts under sanktionsåren och vet inte om något annat. Med en elitorienterad sanktionspolitik kan USA och även EU emellertid markera att man står på folket sida.

Under de senaste åtta åren har Sverige utvecklat metoderna med riktade sanktioner som ett vasst politiskt instrument. Det är åter tid att pröva metoden i fallet Kuba.

När förändringens vindar blåser har således den svenska regeringen all möjlighet att med trovärdighet aktivt påverka USA i frågan.

FAKTA

Den amerikanska politiken har gått i stå. Mycket prestige och lite nytänkande är symptomatiskt för den politik som förs. De som får lida är befolkningen under en dubbelt misslyckad politik (dels av regimen, dels av sanktionerna).

Den svenska regeringen bör nu i stället aktivt verka för att riktade sanktioner införs mot Kuba, skriver fredsforskaren Mikael Eriksson.

Debattören

Mikael Eriksson

fredsforskare, Europeiska institutet i Florens, och gästdoktorand, New York University, USA.