Vi kan välja vilken roll vi vill spela

Samtidigt som mobben kastade sten på skyltfönster och satte hus i brand, stod vanliga människor som du och jag bakom sina gardiner och kikade ut. Dagen efter pratade familjer över sina köksbord om det som hänt i deras närhet. Hur kunde det ske och hur kunde de låta det ske?

I dag pratar vi om hemska våldsdåd på tidningarnas löpsedlar. Vi frågar oss återigen hur detta kunnat hända och hur vi ska stoppa det.

Som samhällsmedborgare och medmänniskor behöver vi föra en livlig diskussion om hur vi ska förhålla oss till våld, rasism, mobbning, sexuella övergrepp och andra kränkningar. Vi måste diskutera och klargöra vilka alternativ åskådare har. Endast en ständigt pågående diskussion om åskådarrollen ger oss medel att hantera den.

Som åskådare utövar vi omedveten påverkan över situationer vi kan känna oss maktlösa inför. Passivitet kan tolkas som godkännande och befäster normaliseringsprocessen där normer förskjuts - med små steg i taget - samt ger den mer kraft. När vi inte gör ett aktivt val riskerar vi att medverka till något vi egentligen inte velat ta del i.

Hur gick egentligen samtalen i hemmen dagarna efter Kristallnatten? Ångrade man att man gömt sig bakom gardiner, eller kändes det som det enda sunda valet? Sannolikt upplevde många sig som maktlösa, utan verktyg att påverka. Vissa ville kanske göra motstånd. Andra brydde sig troligen inte alls. Acceptans leder till likgiltighet som i värsta fall leder till förhärdelse.

Vi är många som agerar åskådare till våldet, intoleransen och andra destruktiva företeelser i vårt samhälle. Men vi kan välja vilken roll vi vill spela. Därför behövs diskussionen om hur vi agerar mot våldet och hatet i vår vardag.

Eskil Franck

Överintendent,

Forum för levande historia