ÅSIKT

Vården har en ljus sida

Det är trots allt inte så farligt att bli gammal här i Sverige

DEBATT

Vem sjutton vågar bli gammal när så många röster i debatten vittnar om misären i äldrevården? Men är allt verkligen så eländigt?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Nej, de flersta boenden är okej, skriver Helene Friden.

Så har debatten tystnat om misären inom äldrevården, och den efterlämnar en bitter smak.

Många har följt den och frågorna hopar sig. Vågar jag bli gammal? Är det verkligen så hemskt som det skrivs? Ja, tycks de flesta ropa i kör utan någon som helst insyn.

För det måste finnas någon anledning till att debattens vågskål lägger tyngden på det negativa, eller?

Det finns ett antal olika äldreboenden i Sverige. Skulle eländet överväga i den omfattning som Aftonbladets skribenter vittnat om skulle nyhetskanalerna behöva korrespondenter i hela landet som rapporterar om detta, Socialstyrelsen skulle behöva mångdubbla antalet inspektörer och personalen på de olika boendena skulle ha fullt upp med att anmäla enlig lex Maria, alternativt lex Sarah, men så är ju inte fallet. Beror det på flathet, eller är det så att de flesta boenden är okej?

Jag törs svara ja på det senare.

Jobbar själv som vårdbiträde på ett särskilt boende i en stad norr om Stockholm och har erfarenhet som sträcker sig över två decennier med breda tids­intervaller och tonen i debatten stämmer inte med min ­erfarenhet.

Visst vore det fint med ett äldreboende där brukarna fick åka på utflykter, ha gemensamma fester och vara medicinfria.

Rena önskedrömmen. För det är precis vad det är. Verkligheten är inte lika smickrande, i alla fall inte i den offentliga sektorn.

Vi får vackert öppna dörren för dem som biståndshandläggaren beslutat ska komma till oss och det gör vi och jag vågar säga att vi gör det bra.

Men de flesta har olika vårdbehov; det finns dementa, pigga och äldre i livets slutskeende, olika former av sjukdomsförlopp och så tror jag att det ser ut på de flesta håll. Aktiviteter som passar alla är omöjliga, faktum är att alla inte heller vill vara delaktiga och det får vi respektera.

Alkohol på ett äldreboendes gemensamma aktiviteter är förkastligt, det finns boende med alkoholdemens och andra alkoholrelaterade sjukdomar så där är väl en nolltolerans att föredra, eller?

För att inte tala om mediciners kombination med detta. Mediciner ja, jag vill inbilla mig att varje medicin föreskrivs av en anledning och jag har full tillit till att våra läkare är kompetenta nog.

Ofog ska uppmärksammas för jag vet att det förekommer men jag vill inte tro, jag vägrar att tro, att det utgör normen i vårt avlånga land.

De flesta i min bransch gör sitt bästa. Det handlar om sunt förnuft, empati, flexibilitet och mycket tålamod. Jag vet det för jag ser det dagligen.

Utbildning är ett uttjatat begrepp­, på min nivå handlar det om livserfarenhet, ödmjukhet och empati – antingen har man det ­eller så har man det inte.

Vad gäller kompetensutveckling så har vi löpande obligatoriska kurser­ där vi även har möjlighet att komma med önskemål ut­efter att behoven ändras. Behöver vi råd har vi alltid erfarna sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster att tillgå och en jourläkare finns tillgänglig per telefon dygnet runt.

Visst, lönen borde vara högre men inga pengar i världen kan ersätta oss för det vi gör, vad vi får stå ut med och den glädje vi sprider. För att inte tala om tryggheten vi skänker.

Personaltätheten kunde vara bättre, tiden räcker inte alltid till för det man vill uppnå och genomföra. Men med de resurser som står till buds gör vi vårt bästa och jag vill påstå att vi gör det med bravur.

Om det är till någon tröst för er som räds inför ålderns höst så hinner ni nog inte parera väggen. Ni blir beroende av sådana som mig inom äldrevården.

Men, som filosofen sa, det är synd om människan och det är det. Vi köper mer tidningar när det rapporteras om tråkigheter än när det skrivs solskenshistorier. Vad beror det på då? Kanske på att vi inte har det så illa i vårt avlånga land?

Så, Jan Myrdal, du är välkommen att göra ett studiebesök hos oss. Jag kan personligen ge dig en guidad tur i verkligheten så kanske du för en kort stund glömmer mobbens uppfattning och blir lite mer ödmjuk inför den palliativa vården.

I alla fall i en annan del av Sverige.

FAKTA

Dagens debattör

Helene Friden

41 år Vårdbiträde,

Vaxholms stad.

Helene Friden