”Ynkligt – TV4”

Men det var TV4:s nyhetsledning som indirekt bjöd in åklagaren genom att göra notan offentlig.

Svenska journalistkåren har inget ärofullt förhållande till makten. Att en enskild reporter – Pihlblad – bokstavligen kysser den makthavare han ska bevaka borde vara en enskild pinsamhet.

När TV4:s nyhetsledning ändå låter honom bevaka moderaternas stämma borde det vara en något större pinsamhet men begränsad till en redaktion i behov av snabbkurs i etik.

När TV4 gör notan från den blöta kvällen offentlig är det något större och allvarligare.

Sverige är ett fridfullt land där medierna sällan blir utmanade på allvar. De gånger det har skett har medierna inte pallat trycket.

Peter Bratt skrev i Dagens Nyheter att justitieminister Lennart Geijer utpekades som bordellkund i interna polisdokument. När dementierna kom och statsminister Palme kallade Bratt kloakråtta läckte DN namnet på källan: Leif GW Persson, som då arbetade hos rikspolischefen.

Vad ett sådant förräderi kan betyda illustreras av vad Persson gjorde. Han for ut till sin stuga, satte en gevärsmynning i munnen och tänkte blåsa skallen av sig. Han räddades av att pipan var så kall – det var den sjätte december 1977 – att han instinktivt ryckte bort den. En tandflisa fattigare bestämde han sig för att leva.

1988 hittade justitiekansler Hans Stark en lucka i meddelarskyddet och krävde – under hot om fängelse – att DN-reportern Anne-Marie Åsheden skulle avslöja en källa. Stark misstänkte att länspolismästare Hans Holmér hade läckt uppgifter om telefonavlyssning i Palmeutredningen.

– Jag kunde bekräfta att Holmér hade läckt det hela, säger Åsheden när jag ringer henne. Källan hade tidigare röjt sig själv så för mig var det en ickefråga. Man får inte driva frågor till dumhet.

Men det är kanske det man måste. Världen har sett många exempel på reportrar som drivit saker ”till dumhet”. En del har offrat livet. Andra har vinkat adjö till friheten, till exempel Josh Wolf i Kalifornien som vägrade lämna ut filmmaterial från en våldsam demonstration. Han dömdes för domstolstrots och tillbringade 226 dagar på fångvårdsanstalt.

Detta kan tyckas långt från Sverige där en politisk reporter töntar sig på krogen med en statssekreterare. I vilken egenskap träffades de?

Jag ringde Anne Lagercrantz, nyhetschef på TV4, och frågade.

– Jag kan inte svara på om Ulrica Schenström åtnjuter källskydd. Det är så speciella omständigheter, sa hon.

Kanske åtnjöt Schenström lagstadgat anonymitetsskydd, kanske inte. När det började blåsa var den frågan inte så viktig för TV4.

Man kastade henne till vargarna och berättade vad notan gick på. 945 kronor. Reportern Pihlblad drog sig inte ens för att kommentera den person han försett med vin: ”hon var glad i hatten”.

Varför bär sig Sveriges största tevekanal så ynkligt åt? Anne Lagercrantz ger svaret:

– För oss vägde det över att våra tittare kunde tro att vi var i symbios med moderaterna.

Genom att förråda den person tevekanalen bjöd på alkohol skulle TV4 återupprätta sitt förtroende?

Rimligen blir det tvärtom.

Det lär dröja innan någon vågar lita på TV4.