ÅSIKT

Ett liv som gris är inget liv

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Charlotte Perrelli.
Foto: BJÖRN lINDAHL
Charlotte Perrelli.

De ligger på din tallrik nästan varje dag, men vad vet du egentligen om grisar? När såg du senast en fritt bökande gris? Med tanke på att det finns fler grisar än nötdjur i Sverige är bristen på grishagar i landskapet slående. Det beror på att 99 procent av dem föds och lever hela sina liv inomhus på betonggolv.

I dag samlas Sveriges grisföretagare på Elmia konferens i Jönköping. Bert Karlsson ska prata om entreprenörskap och Ola Skinnarmo om ”att göra det ’omöjliga’”. Frågan är om inte svenska grisuppfödare redan lyckats med det sistnämnda. De har genom att peka på Danmark som sämre, lyckats övertyga många konsumenter om att svensk grisuppfödning betyder gott djurskydd. Detta stämmer dock inte med verkligheten.

Grisuppfödning är en mycket industrialiserad form av djurhållning, även i Sverige. Grisarna föds upp under intensiva förhållanden med många djur på liten yta och en stor del av skötseln är automatiserad. Djurskyddslagen säger att alla djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Den säger även att alla djur har rätt att utöva sitt naturliga beteende. I föreskrifter och allmänna råd har man specificerat att det till exempel innebär att suggor ska kunna bygga bo inför grisning och att grisar ska ges strömedel i sådan mängd och av sådant material att det tillgodoser både komfort- och sysselsättningsbehov.

Men de tekniska utgödslingssystemen i grisstallar är inte byggda för att hantera strömedel i någon större mängd. Vid oanmälda inspektioner är det få grisgårdar där djuren har tillräckligt med halm för att kunna böka och ligga mjukt. Det här innebär att svenska grisar i praktiken lever på betong. För dessa djur - som i alla studier visar sig vara sociala, intelligenta, uppfinningsrika och nyfikna – får bristen på stimulans stora konsekvenser. Slagsmål och beteenderubbningar som svansbitning är vanligt förekommande, ofta med infektioner som följd.

Det är ingen tvekan om att grisar i dagens svinhållning inte får utlopp för sina naturliga behov och beteenden. Som ungar skiljs de från sin mamma efter fem veckor, trots att grisar diar i 17 veckor. Som mödrar får de inte bygga bo, hankultingar kastreras utan bedövning och under hela livet fråntas de möjligheten att böka, att bada, att vandra och leva i en naturlig flocksammansättning. I stort sett allt som är viktigt för en gris har tagits ifrån dem. När djurskyddslagen inte efterlevs så återstår konsumenternas röst. Som konsument är du fri att själv välja vad som hamnar på din tallrik. Använd den makten.

Göran Gustavsson, djurskyddsinspektör under 30 års tid
Fredrik Johansson, leg. veterinär
Lena Lindström, etolog
Mian Lodalen, författare och journalist
Charlotte Perelli, artist
Zinat Pirzadeh, komiker och författare