Detta är inte jämställdhet

Man säger att allting är i förändring hela tiden, och så är det väl. Betydelser omförhandlas och synen på mänskliga relationer är inte densamma i dag som den var i går. Om morgondagen vet vi inte mycket. Vi lider dock av en föreställning om den positiva utvecklingen, att allting ständigt sakta blir till det bättre. Tekniken går framåt, män blir mjukare och bättre män, kvinnor blir starkare och flyttar fram sina positioner.

Tidningen Slitz meddelade nyligen att de ändrar fokus, de kvinnoförnedrande bilderna ska bort, i stället är det mäns nya intresse för mode som ska lyftas fram. Som de flesta svenska män läser jag sällan den här tidningen, men oundvikligen försöker jag tyda förändringen i relation till svenska manligheter. Vad betyder förändringen?

Slitz menar att den svenska grabbigheten håller på att dö ut. Äntligen, tänker jag, det var väl fan på tiden. Den nya modemedvetna mannen är här i stället. Han som anstränger sig för att hänga med i modevärldens ständiga förändringar. Han smyckar sig med trendiga kläder och ser naturligt fräsch ut tack vare lena skönhetskrämer och kontroll över sin hårväxt. Men är det ett steg i rätt riktning? Det är knappast första gången i manlighetens historia som männen ska bry sig om sitt utseende.

Det är omöjligt att säga vilka betydelser en eventuell utrotning av svensk grabbighet och införandet av en mer modeintresserad maskulinitet faktiskt skulle kunna ha för svensk jämställdhet. Men frågan som intresserar mig mest är: Varför kommer den här förändringen?

Detta är knappast en del av en feministisk strategi för att skapa större jämställdhet i världen, även om vissa kanske tolkar resultatet som en positiv utveckling. Men bara för att män börjar kladda med krämer, frisera könshåret eller klä sig i de rätta märkesjeansen kommer inte kvinnor att bli mindre objektifierade.

Det som vi ser är en kommersialisering av mäns kroppar, en ny marknad öppnar sig där det finns nya pengar att göra. Bakom denna kommersialisering ligger såklart modebranschen, alltså de företag som tjänar pengar på mäns nyväckta intresse för sitt yttre. Är det dessa sorters aktörer som vi vill ska bestämma hur våra liv ska se ut och formas?

Framtiden är visserligen svår att spå, men en sak verkar säker: företag kommer att hitta fler sätt att tjäna pengar på oss. Allt är business, det är i alla fall företagens framtidsdröm. Och nog verkar det som om de kommer att få rätt. Vi kommer att kläs som julgranar i tidsenliga attiraljer. Lycka kommer att kunna köpas, för den är också kommersialiserad. Åtminstone de varor som vi kommer att förknippa med lycka. Vi är inte så långt därifrån i dag. Hur många av de saker som du gör på din fritid är det ingen som tjänar pengar på? Vad finns det i ditt liv, och i dina drömmar, som inte har med pengar, prylar eller status att göra? Denna kommersialisering påverkar dig i dag och kommer att påverka dig ännu mer i framtiden. Den kommer att förändra dig mot din vilja. Eller, är detta vår vilja? Kanske finns det hos människan ett inre begär att få smörja sig med dyra krämer och njuta av ständigt nya modemässiga regleringar? Kanske är ett större fokus på mäns utseende en del av mänsklighetens fulländning? Kanske blir allting per automatik ständigt bättre? Jag tror inte det.

Människor har i dag en grundläggande rädsla för ideologier och framtidsvisioner. Denna rädsla tar sitt uttryck i de mest vidriga påhopp. Om man vill ha ett samhälle utan våld, vilket i praktiken betyder att män ska sluta använda våld, blir man manshatare, om man vill att alla människor ska ha samma rättigheter oavsett sexualitet blir man kallad elitfeminist, och tycker man att kommersialiseringen av ens vardag är problematisk blir man stalinist och förespråkare av massmord.

Nåväl, låt mig vara en manshatande stalinistisk elitfeminist. Låt mig vara en naiv förespråkare för något annat. En sak är dock säker. Sverige är ett ojämställt, rasistiskt, ojämlikt och homofobiskt land. Och trots att saker ständigt är i förändring kommer det att fortsätta vara så, tills vi gör något åt det.