Aftonbladet
Dagens namn: Verner, Valter
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Kontakta debattredaktionen
debatt@aftonbladet.se
Kristofer Forssblad Olsson, tf. debattredaktör
Petter Ovander, tf. bitr. debattredaktör
Startsidan / Debatt

Djurplågare bör få hårdare straff

Debattören: Kanintortyren visar på utstuderad grymhet

I mitt arbete för djuren möter jag dagligen lidandet i alla dess former. Som yngre saknade jag redskap för att hantera den smärta jag drabbades av när jag tog del av djurplågeri i media och långa perioder levde jag med tanken på att det fanns en utväg för mig genom att välja bort livet. Jag samlade bilder på torterade djur i ett själsligt rum och dörren stod alltid på vid gavel. På ytan var jag till synes en ung, konstnärligt begåvad människa med alla förutsättningar att lyckas i livet. Men varje vaket andetag var en kamp för livet. Och jag såg bara ondska. 1995 tog mitt liv en ny vändning när jag beslutade mig för att följa mitt hjärtas inre röst och jag har sedan dess fört djurens talan. I samband med denna totalvändning fick jag också de redskap jag behövde för att leva ett rikt och bra liv. Inte nog med att jag själv har kunnat göra skillnad, jag har också mött de mest underbara människor som på olika sätt arbetar för en bättre värld.



Överlevnadsstrategin är egentligen rätt enkel. Jag har samlat på mig bilder av empatiska, modiga och kärleksfulla människor och händelser och slutit dörren till det andra rummet. Dörren gläntar till, då och då, och skapar hanterbar sorg och ilska som jag använder på ett konstruktivt sätt bland annat genom att skriva. Då och då händer det dock att jag drabbas av ett själsligt korsdrag och dörren står och slår och slår och slår. Detta har skett under några tillfällen under de år jag arbetat för djuren och har varit satta i samband med händelser där djur eller människor utsatts för extremt våld. Jag har då ändå lyckats sluta dörren relativt snabbt och tagit till pennan som mitt starkaste vapen. Att leva med och omge sig med kärleksfulla djur är också en bra medicin.



I går slogs dörren upp ännu en gång till lidandets rum och jag har ännu inte lyckats sluta det. Jag deltog vid rättegången mot de fyra män som sadistiskt torterat några kaniner till döds i Stockholm. Det plågade och förtvivlade ljudet från kaninen de brände till döds tog aldrig slut och kommet att förfölja mig resten av mitt liv. De hånfulla skratten från männen likaså. Försvarsadvokaterna förringade den oerhörda grymheten med att de var påverkade och unga. Åklagaren yrkade på sex månaders fängelse för de tre äldsta och böter för den yngsta som var 16 år när brotten begicks. Denna utstuderade grymhet hade männen filmat och bara gud vet hur många andra djur de plågat till döds genom åren. Ingen kan väl knappast tro att detta var en engångsföreteelse. Sedan flera decennier tillbaka har FBI arbetat med gärningsmannaprofiler och man har funnit att seriemördare och andra sadistiska gärningsmän börjat sin bana i tidig ålder med att tortera djur för att sedan övergå till mänskliga måltavlor.



Maxstraffet för djurplågeri i Sverige är två år och ingen har blivit dömd till detta! Jag ställer mig frågan som så många andra i dag, vilket brott och gärning förtjänar maxstraffet på två? Någon som på ett raffinerat sätt lyckas utplåna Sveriges alla sällskapsdjur genom ett outsägligt lidande?



Om inte nu, när?



Catarina Krång

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet