ÅSIKT

Ge oss stöd inte klander

Pappers: Därför strejkar vi

Pappers förbundsordförande Jan-Henrik Sandberg gick strejkvakt utanför Korsnäs pappersbruk tidigt i morse tillsammans med skyddsombuden Jan Åke Öst, Jarmo Laiho och ordförande för Papper 3:an.
Foto: SCANPIX
Pappers förbundsordförande Jan-Henrik Sandberg gick strejkvakt utanför Korsnäs pappersbruk tidigt i morse tillsammans med skyddsombuden Jan Åke Öst, Jarmo Laiho och ordförande för Papper 3:an.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Pappers har varslat om övertidsblockad i hela landet och strejk vid tolv pappers- och massabruk. Vid sex av dessa startade strejken fredag den 16 april. Vi kämpar för reallöneökningar, låglönesatsning och företrädesrätt till återanställning – även vid inhyrning. Det är blygsamma målsättningar som ryms inom de gemensamma krav som alla fackförbund ställt upp på och som inte på minsta sätt skadar exportindustrins konkurrenskraft. Många höjer förvånat på ögonbrynen. Varför strejkar det annars så fridsamma Pappers? Svaret står att finna i arbetsgivarsidans stenhårda samordning i avtalsrörelsen.

Svenskt Näringsliv drog de självklara slutsatserna av avtalsrörelsen 2007 då deras samordning havererade. Nu har de lärt läxan och håller ihop på ett imponerande sätt. De valde ut de avtalsområden där de trodde sig lättast nå framgång, och de valde rätt. De först tecknade avtalen bär tydliga tecken på rädsla för lågkonjunktur och arbetslöshet. Övriga avtalsområden blockerades av Svenskt Näringsliv under delar av, eller som i Pappers fall hela, avtalsrörelsen. Skogsindustriernas ordförande Leif Brodén förklarade så sent som i onsdags att han saknade mandat att förhandla om något annat än vad andra redan gjort upp om.

Allt detta går att förstå och det är ingen större mening i att i efterhand kritisera de fackförbund som blev tillbakapressade. Problematiskt blir det först när man jämställer dessa arbetsgivarpräglade avtal med dem som tillkommit i tidigare avtalsrörelser under Industriavtalets historia. Märkessättning och normering i industrisektorn var aldrig menad att ske under diktat från Svenskt Näringsliv. Märket var menat just som ett riktmärke, inte som en tvångströja.

Arbetsgivarna försöker nu än en gång spela ut fackförbunden mot varandra. ”Varför ska Pappers få mer än andra?” Eventuell oro på den fackliga sidan borde inte handla om det. Istället borde frågan lyda ”Vill vi att svenskt Näringsliv ska diktera villkoren på hela den svenska arbetsmarknaden”? Svaret på frågan borde rimligen vara ”Nej”! Slutsatsen bör vara att Pappers, i förbundets nu så intensiva fackliga kamp, faktiskt tar ansvar för att driva frågor som är viktiga för hela fackföreningsrörelsen.

Pappers kamp innebär ett trefaldigt ansvarstagande, nämligen för varje fackförbunds rätt att förhandla för sina medlemmar frihet från arbetsgivardiktat i lönebildning och avtalsvillkor för sysselsättningen och exportindustrins konkurrenskraft.

Det borde vara värt stöd. Inte klander.

Jan-Henrik Sandberg

Förbundsordförande Pappers