ÅSIKT

Sju av tio arbetsgivare väljer bort överviktiga

Arbetslivsforskaren: Motiveringen är att attraktiv personal ger bättre vinst – vilket inte är sant.

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I Aftonbladet kan vi läsa om Zara, 19 år, som nekats anställning som servitris för att hon anses överviktig.

Från arbetslivsforskningen vet vi inte hur många unga män och kvinnor som råkat ut för det som Zara nu har råkat ut för. Däremot vet vi att sju av tio arbetsgivare i privat tjänstesektor i Sverige inte gärna anställer personer med övervikt.

Det räcker inte att bara vara smal. För nio avtio arbetsgivare anställer helst personal som också har god fysik. Det vill säga, det ska synas att man tränar och håller sig i form. Det är en hög siffra internationellt sett. Högre än i till exempel Storbritannien och Australien. Men vikten är bara en utseendefaktor bland flera som spelar roll för att få ett jobb.

Sedan några år tillbaka har vi på Karlstads universitet studerat just utseendekrav i arbetslivet. Vi har frågat arbetsgivare vilka estetiska krav de ställer. Vi har också frågat de anställda hur de upplever dessa krav.

Vid en första anblick tycks det vara relativt problemfritt. Arbetsgivare säger att det är viktigast att personalen är hel och ren och anställda säger att man vill vara fin för kundernas skull.

Men vad betyder då hel och ren? Och vad innebär det att man vill vara fin för kundernas skull?

Låt oss börja hos arbetsgivarna. Vi har tittat närmare på 2 000 arbetsgivare inom bland andra hotell- och restaurangsektorn, detalj- och partihandeln, bank- och försäkringsbranschen samt transportbranschen. Sammantaget menar 59 procent av arbetsgivarna att personalens utseende är viktigt eller mycket viktigt. I hotell- och restaurangsektorn är siffran högre, 83 procent. Det är också betydligt vanligare att man faktiskt rekryterar personal baserat på deras utseende. Inom sektorn vill arbetsgivare, förutom att personalen är normalviktig och vältränad också att personalen är snygg, har rätt klädstil, har en passande frisyr och make-up, talar ren svenska och inte bär några religiösa symboler.

Det är således betydligt fler krav – och andra krav – än bara vara ”hel och ren”. Arbetsgivare motiverar utseendekraven med att estetiskt tilltalande anställda är en konkurrensfaktor som ger nöjdare kunder och bidrar till ökad lönsamhet. Man vill att personalen ska vara en del av varumärket.

I våra studier har vi dock inte funnit på något sådant samband. Och det tål att understrykas: de företag som ställer höga estetiska krav är inte mer lönsamma än de företag som inte ställer några estetiska krav.

Däremot framkommer det att de anställda känner av de outtalade estetiska kraven, framför allt kvinnor. Känslan uttrycks som ”jag är en levande skyltdocka”. Upplevelsen är inte enbart negativ; vissa trivs med att beskådas, men andra känner sig utnyttjade och avpersonifierade.

Vi vet att utseendekraven utestänger människor från arbetslivet. Med en ungdomsarbetslöshet på 30 procent är det möjligen dags att vända blicken från ungdomarna själva en stund och fokusera på efterfrågesidan, det vill säga de som anställer ungdomar inom exempelvis hotell- och restaurangsektorn och inte minst oss själva som kunder och restaurangbesökare.

Det är väl inte så att vi på allvar bryr oss om de anställda är överviktiga, vältränade eller snygga? Det räcker väl med att restaurangen är hel och ren, ger bra service och serverar god mat.

FAKTA

Henrietta Huzell, doktor i arbetsvetenskap, Karlstads universitet.

Henrietta Huzell