ÅSIKT

Hyrpiloter en fara för flygsäkerheten

Pilot: Ingen pilot ska behöva ta hänsyn till privatekonomin när han eller hon fattar obekväma beslut

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

”Jaha, så ska piloterna ut i strejk igen. Lyxstrejkande, bortskämda chaffisar!”

Detta är den bild som genomgående förmedlas av media och naturligtvis till arbetsgivarorganisationens stora glädje.

Jag har själv svårt att känna igen mig i den bilden, jag har arbetat som pilot i mer än 30 år och har strejkat en gång. I två dagar.

Den 9:e juni går samtliga piloter som är knutna till SPF (Svensk Pilot Förening) ut i en sympatiåtgärd för att stötta piloterna inom regionalflyget i Sverige. Grundorsaken till regionalflygets konflikt är enkel: piloterna vill fortsätta vara kollektivanställda.

Arbetsgivarna inom regionalflyget har roat sig med att säga upp sina piloter, ofta personer som varit anställda i tiotals år, för att sedan genast erbjuda samma piloter kontraktsanställning i samma företag, nu som egenföretagare med F-skattsedel och utan gängse anställningsskydd. Och självklart med sämre villkor.

Detta har tills nyligen varit förbjudet enligt luftfartslagen, men Transportstyrelsens nya tolkning av direktiv från EU har gjort det möjligt. En tolkning som för övrigt inte delas av Transportstyrelsens motsvarigheter i Norge och Danmark.

Transportstyrelsen låtsas som inget hänt.

Varför var det då förbjudet?

Jo, av flygsäkerhetsskäl. Ingen pilot skall behöva ta egenekonomiska hänsyn då han eller hon fattar för företaget obekväma beslut, vilka kan påverka flygsäkerheten. Ingen pilot ska heller behöva flyga med sjukdom i kroppen för att inte riskera sin försörjning.

Ingen pilot ska ha ett sådant tryck på sig att fokus flyttas från flygningen till om han kommer att få behålla sin försörjning efter nästa kontraktsförhandling med den tidigare arbetsgivaren, numera kunden i pilotens egna företag.

Ett anställningsförhållande med kollektivavtal är en självklarhet för den absoluta majoriteten av Sveriges arbetande befolkning och borde i allra högsta grad vara det även för piloter. Flygarbetsgivarnas organisation ser förstås ett gyllene tillfälle att slippa ta det ansvar som följer med att ha anställd personal och har inte ens haft den goda smaken att förhandla om frågan. Osmakligt, tycker jag.

Piloterna brukar kallas ”the last line of defence” när det gäller att bibehålla säkerheten. Redan nu har piloten ett anställningsförhållande som ger sex månaders anställningstrygghet. Sedan måste piloten bevisa att han eller hon har den kunskap och skicklighet som yrket kräver. Om piloten inte klarar tetstet blir det utbildning och träning. Om det ändå inte fungerar enligt de ställda kraven, då får han eller hon kicken.

Om arbetsgivaren får som han vill hamnar piloterna i beroendeställning till flygbolaget och vad det kan göra med människor vet alla. Kanske det går att tulla lite på det strikta regelverket för att ge ett gott intryck inför nästa förhandling.

Nu undrar jag: Var är de övriga fackförbunden? Nästa gång sägs kanske all personal vid ett av era medlemmars företag upp för att jobba på kontrakt. Var är Transportstyrelsen? Flygsäkerhetens garant i Sverige.

Är det så här vi vill ha det i Sverige? Arbetsgivare i säkerhetskänsliga yrkessektorer som vägrar att ta det ansvar som varit en självklarhet sedan 30-talet.

En sak är säker. Är det något som är värt att försvara som arbetstagare så är det just det vi nu slåss för: rätten att vara kollektivanställd.

Hans Grafström
pilot med kollektivavtal, än så länge