ÅSIKT

Flygindustrins stålbad kan vänta din bransch

Flygvärdinnan Anette Jernström om pilotstrejken: ”Vi jobbar 30 dagar mer årligen på en heltid nu är för fem år sedan – för lägre lön. Med samma nidbild att kämpa mot som piloterna väcks sällan sympatier.”

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Att regionalflygbolagens piloter varit uttagna i strejk verkar inte ha väckt något nämnvärt intresse hos allmänheten. Det har varit få snyftreportage om gällivarebon som inte kan komma till Stockholm, medan om stockholmaren hade missat sin Thailandssemester hade tidningarna stått på Arlanda med siktet inställt på helsidesreportage.

Nu är frågan lite större än så. Bortom missunnsamheten som pilotyrket verkar frambringa ser vi en ny verklighet som kommer att ramma fler branscher än flygbranschen. Stålbadet som flygindustrin går igenom är bara början.

80 piloter är uppsagda, arbetsgivaren vill hellre hyra in personal, alternativt kan de återanställas till kraftigt försämrade villkor. Villkorsändringarna består i 15–20-procentiga löneminskningar, ökning av veckoarbetstiden från 40 till 47,5 timmar och att rätten till matpaus efter sex timmar tas bort. Frågan kanske bör ställas vilken passagerare som vill sitta i ett plan som spakas av en pilot med lågt blodsocker som flyger sin 47:e timme?…?? Eller är snålheten angående biljettpriset så stor att man struntar i vilket? Har man inte förstått sambandet mellan kvalitet på personalen och biljettpriserna?

Vi inom flygvärdinnekåren möter också en annan vardag. Vi har haft lönefrysning i flera år och gick dessutom från och med förra månaden ner cirka 3 000 kronor i lön per månad. Vi jobbar 30 dagar mer årligen på en heltid nu är för fem år sedan, för lägre lön. Med samma nidbild att kämpa mot som piloterna väcks sällan sympatier.

Det media i dag rapporterar i små sidoartiklar om pilotstrejken och de försämrade villkoren, hade med andra personalgrupper fått en helt annan dimension. Om vårdpersonal, kommunanställda tjänstemän, lärare eller personliga assistenter plötsligt blivit uppsagda för att lämna plats åt en inhyrd arbetskraft eller fått sina löner dumpade, hade rubrikerna varit feta och insändarsidorna fulla av svordomar. Och jag befarar att det är dit vi är på väg.

Flygindustrins problem är alls inte bara flygindustrins, och det finns all anledning till oro. Svaret är att titta utanför sin egna lilla värld och sätta perspektiv på missunnsamheten och jante.

Vilka produkter köper du själv, till vilket pris? Vilka villkor vill du själv arbeta under för att det ska vara drägligt? Vad händer med vår välfärd när lönedumpningen blir verklighet för fler branscher och skattepengarna hamnar utomlands? Vart är vi på väg, och vill vi verkligen dit?

Anette Jernström
Flygvärdinna, författare, bloggare