ÅSIKT

Svenska partierna – en katastrof på nätet

Charlotta Friborg och Peter Blid: De vill höras och synas nätet – men svarar inte på väljarnas frågor

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Närvaro på internet blir allt viktigare i kampen om väljarna inför valet den 19 september. Det visar den nya undersökning som opinionsinsitutet Novus och pr-byrån Grayling har gjort om väljarnas syn på partierna och deras nätaktiviteter. Samtidigt anser väljarna att partierna är dåliga på interaktion via nätet.

Fortfarande dominerar tv och tidningar som informationskällor för den övervägande delen av väljarkåren. Men 45 procent av de tillfrågade anger internet som en av sina viktigaste informationskällor inför det kommande riksdagsvalet. Unga väljare (18–29 år) skiljer ut sig markant. 67 procent av de unga, ungefär 900 000 väljare, rankar internet som en av sina viktigaste källor för att bilda sig en grundad mening inför valet.

Alltfler väljare ställer höga krav på partiernas närvaro på nätet. De förväntar sig att kunna interagera, göra sin röst hörd och att hitta relevant information, visar den omfattande undersökningen.

Unga väljare har en klar uppfattning om var partierna bör synas mer: Facebook, Youtube och bloggar, vid sidan om partiernas egna webbar, är de sajter där de menar att partierna bör vara mer aktiva.

I nätets barndom kunde det räcka med en klassisk hemsida för att sprida information. Men i dag förväntar sig unga nätanvändare att kunna interagera, diskutera, samtala, ifrågasätta, presentera alternativa tolkningar, tipsa och betygsätta. Unga är på nätet för att lyssna på vad andra säger, men också för att göra sin egen röst hörd.

Novus undersökning visar dock att de partianknutna bloggarna och sajterna är svaga på interaktion. Tre av fyra svenskar har aldrig någonsin använt nätet för att kommunicera med ett parti eller med en partiföreträdare.

Av de få som haft kontakt med ett parti eller en politiker uppger var fjärde att de inte har fått svar. Synnerligen oroväckande är resultatet bland unga väljare. Här är det 45 procent som inte fått någon respons över huvud taget. Med tanke på dessa väljares höga förväntningar på politikers närvaro på nätet finns anledning till självrannsakan inom partierna.

Värt att notera i Novus-undersökningen är att de som sympatiserar med Sverigedemokraterna inom vissa områden tenderar att ha en högre aktivitet på nätet än andra grupper. De chattar oftare och läser mer frekvent bloggar än andra. De är aktiva nyhetskonsumenter och använder webben för att söka politisk information. SD-sympatisörer har också oftare än andra kommunicerat med partier och politiker på nätet.

På en direkt fråga om hur väljarna ser på partiernas aktivitet på nätet framgår att det finns en påfallande vilsenhet och en pyrande frustration. Av alla tillfrågade anser 44 procent att partiernas närvaro på internet främst handlar om att sprida partiernas budskap. Endast var tionde väljare anser att partierna använder nätet för att upprätta en dialog med medborgarna.

Bilden av partierna som döva megafoner är ännu starkare i gruppen unga väljare. Där anser 52 procent, alltså nära 700 000 väljare, att partierna är på nätet primärt för att sprida sitt eget budskap. Bara 9 procent i den gruppen tror att partierna är på nätet för att föra en dialog.

På nätet förväntar sig unga användare att bli tagna på allvar och att få kommunicera på mer jämbördiga villkor än i andra mediekanaler. Internet har en demokratiserande effekt som partierna måste bejaka om de fortsatt vill uppfattas som relevanta.

Men att plötsligt aktivera sig i sociala medier och förvänta sig att unga människor sedan lydigt levererar röster på valdagen är ett fundamentalt missförstånd av nätkanalerna. Det duger inte att använda webben för att bara dela ut digitala flygblad.

Fotnot: Novus Opinion, webbintervjuer utförda 16–21 juni 2010.

Charlotta Friborg, seniorkonsult Grayling
Peter Blid, analytiker Novus Opinion